Sida 72
12^
Mjukstråle — Mjälte
128
Mjukstråle, se Fiskar sp. 41,
Mjuna, jordart, vars kornstorlek är 0,02 — 0,002 mm. M. är svagt genomsläpplig, vattenbeMllande, krymper något vid torkning och har stor kapillaritet.
Mjäla, ytterst finsandig jordart, vilken i torrt tillstånd visar mjölig konsistens och i fuktigt icke är seg 1. plastisk (kornstorlek c:a 0,06 — 0,002 mm.).
Äljäldrunga, socken i Älvsb. 1., jämte Eriksberg och Broddarp pastorat i Skara stift. 340 inv.
Mjäll, se F j ä 1 1 n i n g.
Mjällby, socken i Blek. 1., pastorat i Lunds stift. 5,605 inv.
Mjältbrand (grek. a'ntrax, lat. a'nthrax). Veter. Hastigt förlöpande, smittsam sjukdom, spec. hos nötkreatur, får och hästar. Den uppträder vanl. blott med enstaka fall, stundom hos flera djur inom en besättning samtidigt och någon gång farsotartat; i vissa trakter kan den uppträda årligen med spridda fall (mjältbrandsdistrikt). M. orsakas av en spec. i blodet förekommande bacill (påvisad 1S49). Utom djurkroppen kunna bacillerna under gynnsamma villkor utväxa till långa trådar, i vilka bildas sporer, som äro mycket motståndskraftiga mot intorkning, upphettning, köld o. d. ; bacillerna däremot förstöras lätt av antiseptiska lösningar, ävensom vid förruttnelse. Smittämnet upptages genom sår 1. genom matsmältningsorganen; oftast uppkommer M. genom infektion från mark, som förorenats av sporer. Då smittan upptagits genom huden, uppstå svulster, mjältbrandskarbunklar (hos häst oftast kring halsorganen), som snart bli brandiga. sönderfalla och efterlämna elakartade, svårläkta sår. M. varar vanl. från blott ett par till 24
tim, och kännetecknas av hög feber, andnöd, blodblandad flytning från näsa och ändtarm samt ofta kramp. Utgången är i regel dödlig. Behandling lönar sig föga; huvudsaken är, att smittämnet förstöres och att M:8 överförande på människor förhindras. Djur, som dött i M., få därför ej obduceras, utan skola med hud och allt nedgrävas 1, brännas, och personer med sår på händer 1. armar böra aldrig hantera i M. döda 1. sjuka djur. — Med. Hos människan är M. relativt sällsynt och angriper i regel endast dem, som syssla med infekterade djur, hudar, ull m. m. Utgången ofta dödlig.
Mjältbrandsemfyse'm, se
Frasbrand.
Mjälte (grek. splen, lat. li'en), i blodkärlssystemet inkopplat, hos alla ryggradsdjur förekommande organ med uppgift bl. a. att bilda och förstöra blodkroppar. Den är hos människan belägen bakom magsäcken, i höjd med 9:e — ll:e revbenen och väger 150 — 200 gr. hos vuxen person. M. omges av en kapsel av bindväv och glatt muskulatur. Från densamma stråla förlängningar, t r a - b e' k 1 e r, in i organets inre. I trabeklerna ligga de större kärlen, och mellan desamma utbreder sig mjältpulpan, en halvfast massa, som består av förgrenade blodkärl, delvis vidgade till oregelbundna hålrum, mjältsinus, samt av lymfoid vävnad (se Lymfkörtlar), som vid kärlens förgreningsställen innehålla folliklar, M a 1 p i - ghiska kropparna, gråvita, dammkornstora knottror. I folliklarna bildas vita blodkroppar. Vid flera infektionssjukdomar sväller M. betydligt (mjältförstoring).
Källa: Internet Archive ·
