Sida 725
1425
Orsa finnmark — Orsova
1426
Orsa finnmark, n.ö. epeteen av Dalarna, omfattande Hamra kapellförs. i Los skn, Gävleb. 1.
Orsa — Härjedalens järnväg,
sedan 1919 uppgången i statsbanenätet (Inlandsbanan, se d. o.), omfattade den 123 km. långa, normalspåriga linjen mellan Orsa och Sveg; O. benämndes pä. denna grund vanl. O r s a — S v e g a järnväg. O. öppnades för trafik 1909.
Orsak (grek. aiti'a, lat. Cf7it'sa). Den skolastiska filosofin i äldre och nyare tid fattade O. i det hela SS. likbetydande med grund 1. upphov till existensen av ett ting 1. en företeelse, som utgör dess verkan (lat. effe'cius). Med Aristoteles plägade man särskilja mellan materialorsak, causa mat€ria'lis, t. ex. i fråga om ett ur: metallen, varav det är gjort, formalorsak, causa forma'lis, urmekanismens utformning, verkande C, causa effi'ciens, urmakaren, och ändamålsorsak, causa fina'lis, den tidsregistrering, som är urets ändamål. Särskilt genom Hume och Kant har begreppet O. utsöndrats från begreppet grund i rent logisk mening, i det tidssynpunkten blivit väsentlig för definitionen på orsaksförhållande (se d. o.).
Orsaksförhållande, k a u s a - 1 i t e' t (lat. causa litas), orsakssammanhang (lat. n^onis causa'lis), i äldre tider beteckning för förhållandet mellan grund och följd mera ur metafysisk än rent logisk synpunkt. Sedan Humes och Kants dagar är O. speciellt det samband mellan en i tiden föregående företeelse och en densamma efterföljande, som kommer oss att med större 1. mindre sannolikhet 1. rentav nödvändighet vänta, att då den ena
är given, den andra ock skall inställa sig, m. a. o. regelbunden succession.
Orsasandsten, en lös, fältspatrik sandsten med stor utbredning vid och n. om Siljan. Enär O. saknar fossil, vet man ej, om den utgör det översta lagret av Dalarnas siluriska bildningar 1. är av yngre ålder (devonisk). Användes till slipstenar.
Orsasjön, mellan Våmhus, Orsa och Mora socknar. Dalarna, står genom det smala sundet Mora Noret i förbindelse med Siljan.
Orseille [-8ä'j], fr., o r s e' 1 j, se L a c k m u s.
0'rsi, Paolo, f. 1859, italiensk arkeolog, direktör för museet i Siracusa, initiativtagare till det systematiska utforskandet av Siciliens förhistoria.
0rsi'ni, U r s i' n i, romersk ätt, känd sedan 1100-t. En ännu fortlevande gren blev 1468 herfglig. O. intog på 1200- och 1300-t. en ledande ställning inom det guelfiska partiet. Till O. hörde tre påvar, främst Benedictus XIII (se d. o.). Ryktbar i Spaniens historia är den franskfödda prinsessan O., Anne Marie de la T r é m o i 1 1 e, f. omkr. 1640, d. 1722. Som överhovmästarinna hos Filip V:8 första gemål hade hon till 1714 ett ledande politiskt inflytande och bidrog väsentligt till att befästa Filips makt.
Orsi'ni, F e 1 i c e, f. 1819, d. 1858, italiensk revolutionär. O. deltog med iver i de frisinnade och nationella omstörtningsförsöken i Italien på 1840-t. Han såg i Napoleon III den farligaste motståndaren till Italiens frihet och utförde 1858 i Paris ett bombattentat mot denne, som dock blev oskadad. O. avrättades.
Orsova [å'r8jå-]. 1. Gamla O., ort i s.v. Rumänien, vid Donau
Källa: Internet Archive ·
