Tillbaka Read Runeberg

Bonniers konversations lexikon

Originalsida 808
Originalsida 808
Originalsida 808
Originalsida 809
808–809

Sida 808

1591

Pant — Panteon

1592

ningstryck. Härigenom har P. erhållit en fysikaliskt tänkbar form. Jfr Försokratisk filosofi sp. 961.

Pant, se Panträtt.

Pantaléon [pai)taleå'i)], ett av Pantaleon Hebenstreit på 1690-t. konstruerat hackbräde med två resonansbottnar, som möjligen givit uppslag till uppfinningen av hammarklaveret. P. betecknade senare hammarklaver med anslag ovanifrån.

Pantalone [-lå'ne], en av de stående figurerna i det italienska folklustspelet. P., vilken föreställde en girig köpman från Venedig, som ständigt blev lurad av sin familj, uppträdde alltid i långa byxor (pantalonger). Se ill. till Commedia dell' arte sp. 1379.

Pantalo'nger (fr. pantalon, av Pantalone, se d. o.), långbyxor.

Panta rei, grek., se Försokratisk filosofi sp. 959.

Pantbank, se Pantlånerörelse.

Pantbrev, av pantägare utfärdat intyg om pantavtalet och dess närmare innehåll. Vid kronans pantsättning av skatteräntor användes förr jämväl benämningen pantförskrivning.

Pantei'sm (av grek. pan, allt, och teo's, gud), term, som i anknytning till engelsmannen John Tolands verk Panteistiko'n (1705) vunnit burskap ss. beteckning för en filosofisk ståndpunkt, vilken så starkt betonar gudomens immanens 1. inneboende i världsalltet, att dess upphöjdhet däröver ss. en självständig skaparpersonlighet i teismens 1. deismens anda förnekas. Stoikernas uppfattning av Gud ss. universums logos 1. världsförnuftet, Giordano Brunos och Spinozas lära om Gud ss. världsfödande

natur {natu'ra natu'rans) och Hegels evolutionistiska panlogism (se d. o.) äro alla varianter av P.

Panteli'sm (av grek. pan, allt, och ete'lein, vilja), ståndpimkt, vilken, ss. Schopenhauer, anser viljan ss. tillvarons yttersta grund.

Pantelleri'a, Pantella'ria, ö av vulkaniskt ursprung, s.v. om Sicilien. Tillhör Italien. Straffkoloni. 9,000 inv.

Pantelleri't (efter ön Pantelleria), porfyrisk gång- 1. ytbergart, bestående av kvarts, anortoklas (natronmikroklin) och egirin.

Pantelän, se L ä n sp. 958.

van Pa'nten [fann]. Gäspar, d. 1630, holländsk arkitekt, verksam i Sverige, där han är den främste representanten för den holländska senrenässansen, som kommer bäst till uttryck i den av P. uppförda ö. längan av Stockholms gamla slott. Av hans övriga verk märkas Gustavianum och huvuddelen av det nuv. slottet^ i Uppsala.

Pa'nteon (grek. pa'nteion, alltigenom heligt, enl. äldre tydning: helgat åt alla gudar; av pan, allt, och teo's, gud), benämning på ett tempel i Eom, efter detta på P. i Paris i samband med dess förvandling till fransk nationalhelgedom, senare på sådana byggnader i allm., där ett lands stora män begravas 1. hedras genom monument. I överförd bet. användes P. som beteckning även för andra minnesmärken över (en nations, en vetenskaps etc.) stora personligheter; även beteckning för ett lands (1. en stads) samtliga gudar. — P. i Kom, som urspr. synes ha varit helgat åt de sju planeternas gudar (Apollo, Diana, Mercurius, Venus m. fl.), är ett kupoltäckt rundtempel med rektangulär kolonnförhall (se ill. till Byggnads-

I

Källa: Internet Archive ·