Sida cxxix
99
Aug. 1912
MEKANIK, HÄFT. 8
Tabell 2. Kontrollprof med den mindre diafragman. Diameter vid 250° 31,12 mm, area F = 7Öo mm’.
■ V
^2
!
: ! c/i
| M
• ‘5
| c/)
1 ort
1 3
C
:,“*ä
>
bjO
G
95.8
70.8 68,8 64)7
64.8
64.8 61,4
8,20
0,406
228
501
8,60
0,045
8,55
17,15
0,995
0,0390
1 0,40
7,00
0,468
242
5G
9,oo
0,064
8,94
1 7,94
0,993
0,0471
9,95
9,20
0,633
246
519
9) *5
0,1x1
9,04
18,19
0.988
0,0620
1 0,20
10,70
0,785
244
517
8,95
0,178
8,77
17,72
0,979
0,0772
10,18
12,50
0,9*5
255
52S
9,00
0,245
8,75
17,75
0,973
O , 0896
10,20
I 4)00
1,025
253
526
9,00
0,318
8,68
17,68
0,965
0,1010
10,14
0
0
vn
I)i59
246
519
8,60
0,424
8,18
16,78
0,952
O, 1140
10,17
Medelvärde 10,18
0,62
\/(a
Häraf erhålles 24=10,18 F
allra helst som under samma tid en mängd sidoångfingar måst afstängas medelst blindflänsar, beslöts att kställa ångmätningen på så sätt, att i ångledningen nför turbinen insattes en diafragma med skarp kant, refter ångtrycket och ångtemperaturen mättes framför fragman samt tryckdifferensen å ömse sidor om denlma. Afläsningen af dessa värden skedde samtidigt i afläsningen å de elektriska mätinstrumenten. Med ning af dessa observationsdata beräknades den genom : fragman strömmande ångmängden. För att undersöka 1 tningsmetodens tillförlitlighet utfördes motsvarande mätgar under samma förhållanden med en liknande diagma, men med hälften så stor diameter, hvarvid den 10m diafragman på en viss tid strömmande ångan konlserades i ett kärl med kallt vatten och direkt uppvägdes, lvägagångsättet visas å fig. 8 pl. 1 1 . Detta kontrollprof ade en synnerligen god öfverensstämmelse mellan den äknade och den direkt uppmätta ångmängden.
Detta mätningsförfarande, som af förf. tillämpats vid ^ra föregående tillfällen, är ju visst fcke någon nyhet, t finnes redan i Tyskland på samma system grundade ^mätningsinstrument (exempelvis system Gehre), hvilka ekt angifva å en skala den genomströmmande ångngden, men hvilkas införande här liksom månget nytt •tts af en viss misstro, då man ej ansett sig äga något :ert medel att direkt kontrollera desamma.
Då här naturligtvis är fråga om endast helt små * ckdifferenser å ömse sidor omkring diafragman (exemvvis 0,4 kg/cm2) mellan jämförelsevis höga tryck (exemivis 10 kg/cm2), kan man för enkelhetens skull utan evärdt fel antaga att ångans expansion i diafragmans pning sker isotermiskt (enl. lagen p. v — konst.) i st. för verkligheten adiabatiskt (enl. lagen p. vn — konst., där för öfverhettad ånga kan sättas = 1,3). Man får då 1 jande jämförelsevis enkla uttryck på den genom diafragm pr timme strömmande ångmängden
| 16,4 ,F\J ^"AnA , h kg)
V Tx Pi
r [i =utströmningskoefficienten, i F = diafragmans area i mm2,
| A=abs. trycket i kg/cm2 framför diafragman,
~P?)(P,+P2) Pl
efter
7i P>
kg pr timme.
tryckskillnaden, som från o,424kg/cm2 till 0,045 kg/cm2, (se ofvanstående tabell), framgick att koefficienten 1 6,4 . p kunde sättas 10,18, d. v. s. ^ = 0,62, eller i mycket nära öfverensstämmelse med de värden, som erhållits för luftens strömning genom i en rörledning insatt diafragma med skarp kant (se Mittheilungen fiber Forschungsarbeiten, häft. 49, A. O. Mfiller). Med ledning häraf beräknades nu ångturbinens ångförbrukning vid olika belastningar såsom tabellen å sid. 98 angifver, (se äfven fig. 2), och uppgick densamma vid 450 hkr till 5,8 kg pr hkr och timme, samt, med alla pådragsmunstycken fullt öppna, vid 560 hkr till 5,7 kg pr hkr och timme, motsvarande en termodynamisk verkningsgrad af c:a 0,57.
Fördelen med ofvan relaterade ångmätningsmetod är ju dels att profvet, med fullt tillfredsställande noggranhet,
7j:=ångans absoluta temperatur framför diafragman. Af kontrollprofvet, utfördt inom så vida gränser för
Fig. 2.
1
Källa: Internet Archive ·
