Teknisk tidskrift 1912

2 O

TEKNISK TIDSKRIFT

20 Mars icl

Fig. 16.

dare »Aragon» erhöll i början af året en fullständig uppsättning nya däfvertar med skrotande af de gamla, enbart i ändamål att under resorna kunna föra sina lifbåtar till hälften utombords på sätt fotografien visar (fig. 16). Förändringen kostade rederiet sannolikt något öfver i ooo pund sterling.

Ett förslag till uppställning al lifbåtarna på mycket stora passagerarfartyg, som utomlands väckt ett visst uppseende, åskådliggöres af bilden (pl. fig. 17). Såsom synes gäller detta förslag ingenting mindre än att förändra det nedersta promenaddäcket till båtdäck och befria det, åtminstone vid godt väder, odisputabelt mest attraktiva däcket fran hela den besvärliga båtutrustningen. Erfarenheten visar att t. ex. atlanterångarnas nedersta promenaddäck i öfverraskande ringa mån frekventeras af passagerarne, och den enda allvarliga invändning som framkommit mot förslaget är, att de innanför liggande hytterna skulle få sitt ljus försämradt. Fördelarna — likaväl ur lifräddningssynpunkt som med hänsyn till stabilitet och allmän komfort — synas dock vara tillräckligt stora för att så småningom bana väg för förslaget.

frågan om själfva de mekaniska anordningarna har låtit lösa sig på ett anmärkningsvärdt enkelt sätt. Den främre däfverten, som endast belastas med en tredjedel af båtens vikt, uppbäres från de ofvanom liggande däcken, och lämnar sålunda fri passage för båten. Den aktre däfverten, som får sin stödpunkt nertill, göres kraftig nog att uppbära två tredjedelar af totallasten samt drifves med tillhjälp af en på däcket ofvanför varande snäckutväxling. De båda däfvertarna äro sammanbundna på så sätt, att de följa hvarandras rörelser, och båtens köl städse förblir parallell med fartygssidan. Båtarnas normalställning angifves i figuren till vänster; vid svårt väder eller i trånga farvatten kunna de, såsom framgår af ritningen, insvängas i ett fullt skyddadt läge. Vid olyckstillfälle afspärras båtdäcket, och passagerarne nedstiga i båtarna från däcket ofvanför.

Båt utsättnin gsappa rater.

Föredrag af ingenjör Gustaf Seth.

Redan under de tidigaste epoker af färder till }■' synes behofvet af lifbåtar ha gjort sig gällande säj för trafiken mellan stranden och de till ankars liggai större fartygen som för de ombordvarandes bärgand händelse af skeppsbrott. Sannolikt brukade till en bön Hfbåten släpas efter fartyget angjord i sin fånglina, som vi än i dag finna vara bruket bland exempe kustfararna i Stockholms skärgård. Bevis därför återfini, i en del gamla grekiska handskrifter.

Likväl synes man rätt snart funnit det fördelaktigare ha lifbåten väl bevarad ombord, när den icke behö användas, och att den betraktades som ett särskildt väri fullt redskap, hvilket icke uppoffrades förrän i sista ha. framgår bland annat af den dramatiska skildringen, Pauli skeppsbrott under hans resa till Rom, hvilken återgifven i Apostlagärningarnas 27 kap. Det beräi därstädes, huru besättningen kastade först lasten och sed: fartygets redskap, allteftersom stormen tilltog, men båten kvarhölls, ända tills fartyget drifvit närmare la. då besättningen firade ut densamma för att söka räd sig. Deras förehafvande hindrades emellertid genom Paulus lät kapa båtlinorna, så att båten föll i vatt: och antagligen förstördes. Den gamla berättelsens or, lydelse synes tyda hän på, att litbåten utsattes med hj af några taljor, och öfverensstämde metoden sanno med, hvad som varit allmänt bruk ombord i segelfar ; intill senare tid.

På sådana fartyg bruka, som bekant, båtarna i varas i upp och nedvändt läge, uppradade utefter tvärskepps gående s. k. kobrygga, från hvilken de sjösättandet tagas en och en med en i närmaste b eller rå angjord talja.

Tydligtvis är en sådan anordning föga tillfredss lande, i synnerhet om det gäller att snabbt få ut större antal båtar. Under segelfartygens glansålder, i den myckna segelexercisen frambragte en sjömanskår, s var högeligen tränad och besatt en god rutin i ha ■ terandet af taljor och block, torde nog den beskri: metoden icke saknat värde bl. a. genom, att båta ; kunde hållas ganska väl skyddade mot skada af öfi brytande sjö, men ju mer ångfartygen börjat domine, desto mer har, som kändt, de verkliga sjömännens ar ' väsentligt förminskats, och att i våra dagar omborli genomsnittsångaren påträffa folk med rutin att sköta : gen torde vara tämligen sällsynt. Mera lätthandterl och snabbt verkande anordningar måste därför utfinr och så uppkommo för ändamålet särskildt konstruer;: båtutsättningsanordningar.

Sannolikt kommo dessa anordningar att redan fip början antaga den utföringsform, som sedan bibeln 1 sig intill våra dagar, nämligen den vanliga, svängbj däfverten, i hvilken båten hängde utanför fartygssid : därvid den upptill utböjda däfverten var den naturlig*- och enklaste apparaten, som också helt osökt erbjöd n ligheter att vid ingåendet i hamn svänga in båten för 1 undvika dennas skadande genom beröring med ka 1 eller närliggande fartyg.

Det är i ögonfallande, hur denna enkla apparat - behållit sig intill våra dagar genom decennier, i en tl då tekniken inom alla andra områden gått fram med 1