Sida 605
M5
,8 Dec. 1912 VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST. HÄFT. 12
r /(?_ G .
n/g. -7 .
P £.9930
vore olika mot tryckningsperiodens, skulle en knyck visa sig på nitens elasticitetskurva efter förskjutningen (2 x A d) (fig. 3). Antag t. ex. att böjningsperioden gaf ett mindre motstånd än tryckningsperioden vid motsvarande förskjutning. A fig. 12 visas, huru då fjädringen, sedan lasten Ny öfverskridits, skulle följa kurvan a-b under böjningsperioden tills fjädringen blifvit 2 X A d. Då tryckningsperioden begynner, blir fjädringskurvan b-c med vinkeländring, eller eventuellt en kort öfvergångskurva i b. Som sagdt kan någon sådan krökning icke iakttagas, hvarför böjnings- och tryckningsperioderna kunna betraktas som en period.
Af stor betydelse för nitens användbarhet är dess förhållande vid upprepade belastningar och aflastningar.
För att pröfva detta gjordes dylika prof och är å fig. 4 kurva b samt å fig. 6 — 9 visade elasticitetskurvor vid upprepad belastning.
Å fig. 4 kurva b synes det typiska förloppet af en belastnings- och återgångskurva för en nit. Från a , där belastningen börjar minskas, går kurvan vertikalt ned genom B ett stycke för att därefter byta riktning snedt nedåt och ligger vid + o-last i 0. Då lasten åter pålägges, stiger kurvan till en början vertikalt eller nära vertikalt uppåt för att sedan i svagare lutning återgå till a eller till dess närhet (fj). Samma typiska förlopp återfinnes å kurvorna fig. 10 (speciellt c), men å detta flernitiga förband kan icke utan vidare exakt angifvas, huru stor lasten varit pr nit. Detta har dock mindre betydelse, enär, som nedan visas, kurvans form är, hvad som framför allt är af intresse.
Förklaringen till den »ögle» -formade återgångskurvan ligger i friktionsförhållandena i nitförbandet.
Antages ett nitförband vara teoretiskt korrekt på så sätt, att intill belastningen Ny ingen rörelse mellan plåtarna sker, antages vidare Ny vara friktionskraften äfven vid ringa glidning plåtarna emellan samt att böjnings-tryckningsperiodens elasticitetskurva är en rät linje, kommer elasticitetskurvan vid jämnt stegrad belastning att få utseendet fig. 13 a-b-c. Om nu, sedan lasten nått värdet (c-c1) = P, densamma minskas, försöker den i sidled sammantryckta niten att återföra plåtarna. Friktionen kastar då om riktning så att niten har att öfvervinna såväl Ny, som ännu kvarstående del af lasten, Pt. Någon återfjädring kan icke förekomma förrän sidokraften, Nt, på grund af nitens sammantryckning blir lika med friktionskraften, Ny, ökad med ännu återstående belastning, Pt.
Man får alltså dels:
vid lastens påläggning Nt = P — Ny, dels:
» » aftagande Nt—Pi-r Ny, hvaraf
Pt— P — 2 . Ny . , dä återglidning
just börjar.
Af detta synes, att någon återfjädring af plåtarna icke kan uppträda, förrän lasten minskats med 2 ggr. nitens friktionsmotstånd.
Stycket c — d är således = 2 X Ny . Sedan lasten minskats med 2 x Ny, förmår niten att vid ytterligare minskning återföra plåtarna. Sambandet mellan last och fjädring vid denna återföring angifves, om nitens elasticitetsgräns icke öfverskridits, af kurvan d — et parallel med c — e.
r/<5. 8.
6*3332
' P 2700
Källa: Internet Archive ·
