Sida 480
28
TEKNISK TIDSKRIFT
21 Febr.
1 9 1 :
tanke klargör för enhvar, att sådana gatukorsningar utgöra direkta fällor och anledningar till sammanstötningar. Utsikten öfver den korsande gatan blifver inskränkt till det minsta möjliga, medan samtidigt tvärgatans raka sträckning tvärs öfver trafikgatan direkt inbjuder till att färdas öfvei denna med samma fart, som användts, innan vederbörande nått korsningen. Dylika gatukorsningar äro därför synnerligen farliga för trafiksäkerheten och borde förekomma så sparsamt som möjligt. Broschyrernas författare lämna äfven praktiska anvisningar på, huru bostadsgatorna kunna utmynna i trafikgatorna, (fig. i.) för att trafiken å dessa skall hindras så litet som möjligt.
Bland dessa ur trafiksynpunkt gifna anvisningar må här nämnas följande. Existerar redan en rätvinklig gatukorsning, kan farorna af densamma i allt fall betydligt minskas genom urknipning af gatuhörnen, hvarigenom utsikten frän de hvarandra skärande gatorna vidgas. För nya planer förordas, att den skärande tvärgatan icke skall leda ut till trafikgatan såsom å fig. i. antydes, med mynning mot mynning utan hellre så, som samma fig. i sitt utförda skick utvisar. Genom tvånget för åkdon från tvärgatorna att alltid vika af, då de komma in på trafikgatan, uppnås i de flesta fall, att den körande då föranledes att minska farten. Vidare framhållas olägenheterna, som äro förenade med den vanliga arrangeringen at s. k. stjärnplatser och lämnas anvisning, hurusom trafiken i alla afseenden vinner på, om de gator, som bilda stjärnplatserna, föras, icke mot en brännpunkt, centrum, belägen, i trafikgatan, utan mot öppna platser bredvid och intill trafikgatan (se fig. 2. och 3.)
Beträffande alla dessa sålunda lämnade anvisningar, afseende trafikens befrämjande och säkerställande gäller äfven, att desamma lika bra om icke bättre än de sätt och anordningar, mot hvilka desamma äro riktade, äfven tillgodose de estetiska krafven.
Afsikten med hvad här ofvan framhållits har varit att rikta uppmärksamheten på att utvecklingen medfört nödvändigheten att, mera än hvad tillförne skett, trafiksynpunkterna komma till sin rätt i fråga om planer för utvidgande och reglering af större och medelstora städer utan att därvid afsetts att rikta någon förebråelse mot våra stadsingenjörer för bristande sakkunskap. Ty det vore orimligt att fordra, att en stadsingenjör skall sitta inne med alla nödvändiga tekniska kunskaper för att låta trafikhänsynen med därmed kombinerade fordringar komma till full rätt jämsides med alla öfriga önskemål, till hvilka
hänsyn måste tagas. I afseende å sättet att gå tillvägt för att tillförsäkra trafikintressena behörigt inflytande p? stadsplaners gestaltning kunna flera utvägar tänkas, då vår lagstiftning lämnar vederbörande städers representationei frihet att bestämma huru och af hvem eller hvilka stads planer skola upprättas. Mest öfverensstämmande mec gängse ordning vore ju att vederbörande målsmän för dt lokala trafikintressena, d. v. s. styrelser och direktöre;; för befintliga banor och spårvägar lämnades tillfälle at! yttra sig öfver stadsplaneförslagen, innan dessa framlägga till pröfning af stadsfullmäktige. Men en sådan efterföl jande medverkan torde icke vara fullt tillfyllestgörande Då ett förslag väl en gång är uppgjordt, är det gifvetvi icke så lätt att i detsamma få till stånd större eller men genomgripande ändringar, som ur trafikhänsyn skulle var; önskliga. Det torde i de flesta fall vid en sådan efter följande kritik stanna vid ett jämkande och tummandi på förslaget, utan att därmed vinnes något afsevärdt.
Helt säkert vore det bättre, om sådana stadsplaner hvarom nu är fråga, upprättades under samverkan af sak kunnig eller sakkunnige i trafiktekniska frågor. En så dan medverkan kan lämpligen framkallas när, såsom stun dom händer, täflan utlyses angående förslag till plan, ge nom att i programmet för täflingen särskildt inryckas be stämmelser, ägnade att tillgodose trafikhänsynen. Så ha exempelvis nyligen skett i programmet om täfling be träffande plan för staden Dtisseldorf. Programmet är s; afifattadt, att det är otänkbart, att ett täflingsförslag skal kunna uppgöras annat än under medverkan af en i trafik tekniska frågor sakkunnig person.
Hufvudsaken är, att (i stadens och dess inbyggare stora intresse) de nu för tiden så ytterst viktiga trafik hänsynen komma till sin fulla rätt, och först om så skei befrämjas inbyggarnes bekvämlighet och trefnad. Ty n för tiden betyder en ur trafiksynpunkt uppgjord och ge nomförd plan för en stad, att dess inbyggare, utan al behöfva vara bundna vid våningar i sammanträngda kaserr hus ändock kunna komma i åtnjutande af de fördelar, e stad erbjuder. Särskildt befrämjar en hög utveckling £ trafikmedlen afsevärdt möjlighet för arbetsklassen att uta större kostnader ernå bättre och sundare bostadsföi hållanden. E. H.
2.
Låt mig först med förf. få konstatera såväl vikte af att trafiken tillgodoses i stadsplanerna, som behotvt af att stadsplanerarne bringas det i erinran. Särskilc torde påminnelsen vara behöflig för den, om jag så fa uttrycka mig, sydskånska stadsplaneskolan, hvilken för nog mest varit i beröring med, och hvars i och för si goda, men något gammaltyska stilart är för trafiken olä£ ligare än öfriga i vårt land förhärskande.
Att stommen för hvarje stadsplan bör vara ett fö nuftigt utarbetadt trafiknät är gifvet, liksom att stadsplanf raren, om han ej själf är kommunikationstekniker, noj bör taga hjälp af en sådan. Men jag tror, att förf. sta, kare bort betona, att enbart ett i trafiktekniskt hänseend fullödigt trafiknät kan för ett samhälle vara väl så skat ligt, som ett ensidigt med hänsyn till arkitektoniska fo dringar uppgjordt gatunät, om trafiknätet icke är ägnad att gifva staden en fullt organisk och naturlig utveckling Trafiknätet — liksom stadsplanens byggnadsbestämmelserbör nämligen vara sprunget ur den intimaste samkäns
Källa: Internet Archive ·
