Sida clxvi
*34
TEKNISK TIDSKRIFT
h vilka ju lätt inträffa under transporter, massan deformerats, h varigenom fara för explosion uppstått. Sedan Aktiebolaget Gasaccumulator förvärfvat sig rätt till denna uppfinnings utöfvande i Sverige m. fl. länder och man kommit underfund med den fara, som förelag, koncentrerade Dalén sina ansträngningar på att undvika dessa olägenheter. Efter en mångfald undersökningar, rön och försök lyckades han sammansätta en porös massa, mot hvilken ingen anmärkning kan göras. Uti denna ingår asbest som en mycket viktig beståndsdel. Härigenom var detta problem slutligen på ett tillfredsställande sätt löst. Den kände vetenskapsmannen, professorn D:r Vogel i Berlin, som därstädes är de offentliga myndigheternas edsvurne sakkunnige beträffande acetylengasbelysning samt ägnat hithörande förhållanden ett mycket ingående studium, säger, beträffande den af Dalén uppfunna porösa massan, eller som den numera kallas Aga-massan, att, tack vare denna, framställandet och användningen af löst och komprimerad acetylengas blifvit fullkomligt ofarliga.
Härmed var det första målet hunnet. Man kunde alltså nu erhålla den ljuskraftigaste af alla hittills använda lysgaser, löst och komprimerad till högt tryck, uti lätt transportabla stålflaskor eller, som de vanligen kallas, gasaccumulatorer, städse färdig att tagas i bruk och beträffande sin användbarhet okänslig för de olika klimatens temperaturväxlingar.
Den enda transportabla gas, man förut haft till sitt förfogande för belysning vid fyrar, var fettgasen, i vissa fall till någon mindre del uppblandad med acetylengas. Fettgasen komprimeras i regeln till 7 atmosfärers tryck i den till dess förvaring afsedda gasbehållaren, som alltsa innehåller till belysning uttagbar lysgas till 7 gånger sin egen volym. Genom komprimeringen förlorar fettgåsen dock en stor del af sin lyskraft. Den på ofvannämnda sätt komprimerade fettgasens lysvärde kan i medeltal anses vara 0,2 Hefnerljus-timmar per liter gas. Hvarje liter af en fettgasbehållares rymd motsvaras alltså af en ljuskapacitet af 7X0,2 — 1,4 Hefnerljus-timmar.
En gasaccumulator, som fylles med löst och komprimerad acetylengas till ett tryck af 10 atmosfärer, innehåller 100 gånger sin egen volym till belysning uttagbar acetylengas. Denna gas har icke genom lösningen och komprimerandet förlorat något i lyskraft. Acetylengasens lysvärde är som bekant c:a 1,6 Hefnerljus-timmar per liter. Ofvannämnda gasaccumulator äger alltså för hvarje liter af sin rymd en ljuskapacitet af 100x1,6 = 160 Hefner-
r
A-.*M> A- 10* * A-'M> A -25» A - 1 5 A l
1 1 Dec. 1 ,
ljus-timmar. D. v. s. en till 10 atmosfärers tryck f gasaccumulators ljuskapacitet är mer än 1 1 4 gånger st< än en fettgasbehållares af samma volym.
I själfva verket användes numera för gasaccumul rer i regeln ett laddningstryck af 15 atmosfärer, h\ genom ernås, att en liten lätt transportabel accumulato 50 liters rymd och 105 kg:s bruttovikt, typ A-50 (se nedan), hvilken är den vid landfyrar och fyrskepp > ligast använda typen, innehåller lika mycket ljus som stor fettgasbehållare af 7 600 liters rymd.
Gasaccumulatorer af Standardtyp:
Typ
•
Kvantitet gas vid
10 kg:s tryck liter
Total vikt kg
Total längd mm
Yttre di;
mm
A- 5
500
8,5
470
144
A-15
1 500
30
1 125
160
A-25
2 500
55
1 245
205
A-50
5 000
105
1 770
232
A- 100
10 000
268
1 100
474
! A-150
1 5 000
360
I 445
474
A-300
30 000
715
1 890
578
A-600
60 000
1 1 16
2 135
732
För vårt land, med dess långa kuster, dess vidsträ skärgårdar, dess talrika farleder och inlopp, har det, hänsyn till landets begränsade ekonomiska möjligh städse varit nödvändigt att söka erhålla en så god belysning som möjligt för billigaste kostnad. Då vit fyranläggning den ojämförligt största kostnaden förors därigenom att för fyrens tillsyn och vård erfordras å sen boende personal, för hvars behof bostäder, uthus, hamnar, bryggor och båtar m. m. måste uppföras anskaffas, hafva det svenska fyrväsendets målsmän s lång tid tillbaka sträfvat efter att speciellt för mindre i hvilka utgöra det stora flertalet, kunna erhålla ett pål automatiskt belysningsystem, d. v. s. ett fyrsystem, belysningen vore så inrättad, att fyren under längr kunde lämnas utan tillsyn. Då hela antalet fyrar i land för närvarande uppgår till nära ett tusental, oc ännu åtskilliga hundratal nya fyrar erfordras, innan f lysningen kan anses vara tillfredsställande, inses lätt ken oerhörd ekonomisk vinst, som uppstår för den delse omkostnaderna för tillsyn och vård skulle k för det stora flertalet fyrar inskränkas till en obetydli Med hänsyn till de ofvan påpekade lokala förhållan' hvilka utmärka vårt land mera än något annat, ä därför ej underligt att Sverige kommit att gå i sp beträffande automatisk fyrbelysning. Redan i börj; 1880-talet hade man lyckats att utexperimentera e ordning, hvarigenom man erhöll en i viss mån auton belysning. Lysämnet var till en början gasolja, h\ sedermera, efter verkställda förändringar i lampans struktion, utbyttes mot fotogen. De med dessa la| försedda fyrarna kunde utan tillsyn brinna i 8 och redan härigenom var mycket vunnet. Fyrar, lör med dessa lampor, kommo också ganska snart til;' sträckt användning ej allenast i Sverige utan äfven i f mande länder. Dessa fyrar voro dock alltjämt behäftad 11 vissa olägenheter, dels måste de tillses minst en g1 veckan, dels kunde genom lampglasens söndersprin j> eller på annat sätt eldsolyckor inträffa, som ödeläde fyren, dels var den ljusstyrka man kunde erhålla sk) liten. Denna ljusstyrka uppgick, då till lågans förstär 1
Fig. 1.
Källa: Internet Archive ·
