Sida 565
-EKN1SK VAG- OCH VATTENriDSKRIFT BYGGNADSKONST
;■ ■ — Redaktör: RICHARD SMEDBERG. -
INNEHÅLL:
Om kraftnitningens teori, af professor C. J. Magnell.
Avdelningen. Septembersammanträdet. Modellslussförsök för Trollhätte kanals ombyggnad af civilingeniören H. Jansson,
Boknytt: (io st.).
Centraltryckeriet Stockholm i9,a
16 O K T.
1912 • 42 ÅRG, H Ä F T E 10
OM KRAFTNITNINGENS TEORI.
Af professorn vid K. Tekniska Högskolan C. J. Magnell
Hvarje beräkning af dimensioner af en konstruktions- :1, tillhörande t. ex. en bro eller annan järnkonstruktion, ser att åstadkomma en så pass hög grad af säkerhet, t till och med vid den största ansträngning, för hvilken instruktionsdelen i fråga kan beräknas blifva utsatt, någon rtvarande formförändring med visshet icke skall uppkomma.
Att så äfven bör vara förhållandet vid dimensionelg af en i en dylik konstruktion ingående nitförbindng, lärer väl ej af någon bestridas.
Det måste då vara tydligt, att hvarje dimensionering ett nitförband, som grundas på beräkning af i nitskaft :h hålvägg uppträdande afskärnings- och tryckkrafter, åste hvila på en oriktig grund, eftersom niten aldrig llt fyller hålet och någon beröring mellan skaft och hålgg således ej kan komma till stånd, förrän en glidning ;t rum mellan de sammannitade styckena och emedan i sådan glidning, som icke är af elastisk natur, alltid edför en fortvarande formförändring.
Beräkningen af ett nitförbands dimensioner för an- •ängning inom elasticitetsgränsen måste därför alltid grun- .s på den friktionskraft, som genom nitningen åvägaagts mellan de hopnitade styckena.
Denna åsikt har för länge sedan uttalats och man .r genom Bachs, Frémonls och andras omfattande försök sd nitförband kommit till en ganska säker uppskattning den friktionskraft, som kan påräknas per ytenhet af nitirsnittet. I handböcker, sådana som »Hutte», angifves mera också denna kraft — efter inläggande af vederbörsäkerhet — till c:a 6oo kg/cm2 af nitens genomskärlgsyta för hvarje par af de af niten sammanhållna ytorna.
Vidare meddelas i »Hiitte» att vid flerradiga nitninr får man, just på grund af, att de särskilda nitarna :e tagas i anspråk förr än efter det glidning börjat, ej •dela påkänningen på hela förbandet lika på de särlda nitarna. Någon teori för bestämmandet af denna iftfördelning eller för beräkning af den största kraft, n måste öfverföras per nitsnitt, har emellertid icke, sålt jag har kunnat finna, blifvit publicerad.
Sedan åtskilliga år tillbaka har jag sysslat med denna ga, och i den mån min tid tillåtit, dels genom försök a dels genom beräkningar, sökt utreda detta problem.
Emellertid har tiden alltid varit knapp och försöken ira att åstadkomma, och mitt arbete har därför resulat endast uti att jag vid mina föreläsningar i brobyggdslära vid Tekniska Högskolan meddelat resultaten af na försök och angifvit vissa principiella grunder för )blemets lösning.
Genom tillmötesgående af öfveringeniören C. T. F. Thelander öfverlämnades emellertid år 1909 såsom gåfva till Tekniska Högskolan af Bergsunds Mek. Verkstad en serie nitförband, tillverkade efter mina anvisningar, och sedan dessa nitförband blifvit underkastade sträckningsprof på Högskolans materialprofningsanstalt, har jag ansett lämpligt att för en större allmänhet framlägga de synpunkter, som enligt min mening böra tillämpas vid byggandet af en teori för kraftnitning, äfven om de omnämnda försöken äro alltför litet omfattande för att af dem skulle kunna dragas fullgiltiga slutsatser. När Tekniska Högskolan erhållit sina laboratorier, torde försök af mera omfattande art kunna komma till stånd och, såsom jag hoppas, ytterligare bekräftelser vinnas.
Det verkliga förloppet vid en kraftnitnings ansträngning synes mig vara följande.
Fig. 1 a) och b) visar ett nitförband, innan detsamma antagit någon formförändring.
Nitskaftet vidrör i allmänhet icke hålets väggar, äfven om vid fullgod maskinnitning, sådan densamma utföres vid Bergsunds verkstad, mellanrummet efter profstyckets genomsågning och polering i vissa fall är svårt att upptäcka med blotta ögat.
Niten utöfvar genom dragspänning i skaftet, åstadkommen genom sammandragningen vid afsvalningen, en kraft, som genom nithufvudena och de yttre stängerna
a
m—
v/m. ^
1
f//t
Källa: Internet Archive ·
