Teknisk tidskrift 1912

66

TEKNISK TIDSKRIFT

i o Juli i

Årsberättelse öfver Verksamheten inom Svenska Tekno= logföreningens afdelning för skeppsbyggnadskonst

under år 1911.

Afdelningens Styrelse får härmed afgifva följande årsberättelse öfver afdelningens verksamhet under år 1 9 1 1 .

Under året hafva hållits i arbetsordningen föreskrifna tvänne möten, nämligen ordinarie vårmöte den 29 april och ordinarie höstmöte den 17 november, det förra å föreningens lokal, det senare a Stora Börssalen i Stockholm.

Vid dessa möten hafva framlagts och diskuterats nedanstående föredrag:

Frågan om skeppsbyggnadspremier inför 1911 års riksdag, inledande föredrag af ingenjör A. Isakson.

Moderna båtdäck af ingenjören Axel Welin.

Båtutsättnings anordningar af ingenjören Gustaf Seth.

Utvecklingen af sjöfart och skeppsbyggen vid de Stora Sjöarna i Norra Amerika, af torpedingenjör Fredrik Arsemus.

Lossnings- och transportanordningar af direktör P. W. Sieurin.

Diskussion af sjöfartssäkerhetskommittens betänkande, del II, och af A \f delningsko mm itterades yttrande liäröfver.

Samtliga föredrag jämte diskussionsprotokoll äro offentliggjorda i Teknisk Tidskrift, Afdelning för Skeppsbyggnadskonst, häfte 3 1911 och häfte 2 1912.

Institution of Naval Architects hade till år 1911 uppskjutit firandet af sitt 50-årsjubileum och afhölls jubileumsmötet i London den 3—8 juli. Med anledning af till afdelningen inkommen inbjudan utsåg afdelningen till representanter 8 af sina medlemmar af hvilka följande jämte ordföranden, inspektör A. Isakson, bevistade mötet:

Öfverdirektör Lilliehöök, marindirektör Engström, öfveringenjör Hammar, ingenjör J. Johnsson och ingenjör Wiking.

Afdelningens styrelse har till Styrelsen för Institution of Naval Architects i en skrifvelse framburit afdelningens tack för det storartade mottagande och den uppmärksamhet, som kommo de svenska delegerade till del.

Vårmötet afhölls såsom sedvanligt i samband med Sveriges Allm. Sjöfartsförenings och Svensk Förening för Internationell Sjörätt årsmöten, och höstmötet i samband med föreningens 50-års jubileum och Polhemsfest. Vid höstmötet var af ingenjör N. G. Nilsson och ingenjör Axel Lindblad anordnad en intressant och rikhaltig utställning af fartygsmodeller, hvilka välvilligt ställts till förfogande af Kungl. Marinförvaltningen, Kungl. Järnvägsstyrelsen, A. -B. Svenska Ostasiatiska Kompaniet, Rederiaktiebolaget Nordstjernan, Rederiaktiebolaget Luleå-Ofoten m. fl. Likaledes förekommo vid höstmötet två intressanta förevisningar, i det mariningenjör I ore Herlin demonstrerade Schlicks Pallograf och ingenjör N. G. Nilsson en modell af anti-rullningstankar med härtill hörande skioptikonbilder.

Afdelningens styrelse har under året hållit fyra sammanträden, vid hvilka behandlats frågor rörande arsmötena, remisser, löpande ärenden m. m.

Under året hafva i afdelningen 7 nya medlemmar invalts och utgjorde medlemsantalet vid 1912 ars början 1 5 7 st.

Afdelningen har att beklaga förlusten af tva af dess medlemmar: konteramiral Th. C. A. Sandström och direktör E. D. Norrman.

Styrelsen har under år 1911 bestått af hrr:

Skeppsbyggeriinspektör A. Isakson, ordförande.

Marindirektör I. Engström, vice ordförande,

Ingenjör Hugo Andersson, sekreterare, samt inge J. Johnson, direktör K. von Schmalensée och general sul Axel Ax:son Johnson som ledamöter.

Afdelningen har i föreningens styrelse represent: af skeppsbyggeriinspektör A. Isakson med ingenjör' Hök som suppleant.

Redaktör för Teknisk Tidskrifts Afdelning för Sk] byggnadskonst har varit ingenjör Axel Lindblad och k mästre ingenjör Arvid de Wahl.

Stockholm i april 1912.

A. ISAKSON,

ordförande.

Hugo Anders , sekreterare.

Ordförandens anförande vid mötets öppnande

En af vår förenings förnämsta uppgifter är, bekant, att förmedla meningsutbyte rörande frågor 1 skeppsbyggeriet. Härtill höra då gifvetvis icke al lagarna för fartygs styrka och sjövärdighet, skrofven ståndskraft och yttre former, utan och ej mindre, d> struktiva anordningar och den utrustning, som kunn ägnade att bereda så stor trygghet som möjligt m< fara för ombordvarande besättning och passagerare.

Det har blifvit nära nog ett slagord, att så' moderna örlogsfartygen som de stora expressangar atlanterfart numera kunna byggas, så att de äro so heter »osänkbara» vid grundstötningar och kolli Man sträfvar, såsom bekant, att vinna detta syfte 1 ett stort antal vattentäta skott.

Vi hafva emellertid i dessa dagar inhöstat en e het, som betänkligt rubbat vår stolta tillförsikt hänseende — en olycka af hittills ej öfverträffad v om sjöolyckornas historia, en katastrof som kostat tydande antal äfven af våra landsmän lifvet.

En äfven mycket långt drifven uppdelning af t : med vattentäta tvärskeppsskott har alltså visat sig vissa särskildt ogynnsamma förhållanden icke lämna garanti för fartygets osänkbarhet. Huruvida va långskeppsskott jämväl funnits eller om ett sådant hindra katastrofven kommer väl att framgå af nu ; satta undersökning.

Fallet Titanic utgör emellertid för oss skepps! en maning att icke förhäfva oss öfver de äfven m derna nutida fartygskonstruktioners ofelbarhet och Pghet — det är oss en lärdom, som vi böra motta ödmjukt sinne och som bör sporra oss till nya an ningar.

För beredande af de ombordvarandes trygg! sjöfara är emellertid ej nog att göra fartygen i m< ; mån osänkbara. Äfven åt räddningsanstalterna måste skeppsbyggaren ägna all omsorg, lör att, 1 tyget, trots allt går under, bereda de ombord var: 1 sista utväg till räddning af lifvet. — Att allt i dett, ej är som det kunde och borde vara ens pä de och modernaste engelska palatsångarna, skeppsb) j konstens underverk, har blifvit uppenbart genom j1 katastrofen. Äfven i detta stycke har denna gj maning, att allt ej är i bästa ordning.