Sida 186
TEKNISK TIDSKRIFT
i x Maj 1 1
1 86
afdelning om 125 man och utför därför endast sådana smärre reparationer, som kunna verkställas utan maskinens förflyttning. Jag ber emellertid att ett ögonblick få fästa uppmärksamheten härvid. Ifrågavarande befälsdiagram är nämligen kopieradt ur kanalkommissionens årsrapport för 1909. Under det arbetsåret lydde, som jag förut har antydt, de stora reparationsverkstäderna under det centrala mekaniska departementet, och vid större reparationer at gräfmaskiner hade den centrala divisionen alltså att inlämna desamma till den mekaniska divisionens verkstäder. Nu är förhållandet det, att den ena af de stora verkstäderna ligger inom den centrala divisionens område. Följden blef också, att denna verkstad icke hade annat att göra än att utföra arbeten åt den centrala divisionen. Därför kom också arbetsledningen till insikt om, att administrationen i denna punkt var opraktisk och öfverdrifvet centraliserad, och under 1910 öfverfördes också sagda verkstad i sin helhet från den mekaniska divisionen till den centrala divisionen. Detta fall är typiskt för amerikanarne. De hafva vissa, särdeles klara principer för sin organisation, men de använda dem icke som en ofrånkomlig schablon, utan modifiera dem i praktisk riktning, när de speciella förhållandena så kräfva.
Jag anser det vara tillräckligt med dessa exempel för att framhålla hvad jag funnit vara typiskt amerikanskt och vill endast påpeka, att förhållandena vid Panama icke äro egenartade, utan att jag på flera ställen i Förenta Staterna funnit i hufvudsak samma grundprinciper tillämpade äfven på arbetsplatser i afsevärdt mindre skala. Administrationen af den centrala divisionen vid Panama är likvisst exemplet på den längst gående centralisering, som jag träffat på, och jag skulle nästan vilja kalla den karrikeradt amerikansk. Vid de öfriga 'divisionerna t. ex., där flera olika slag af arbeten, såsom t. ex. betongarbeten, järnarbeten och dylikt utföres, och där förhållandena således voro mera liknande en vanlig arbetsplats efter våra förhållanden, voro diagrammen också helt olika och mera liknande våra.
Jag antydde i början, att jag genom att demonstrera
amerikanska förhållanden icke på något sätt ville åst komma en kritik af de gängse svenska metoderna, u har jag endast, genom att meddela mina erfarenheter ifrån, om möjligt velat ge en ny synpunkt på en e annan detalj. Inte heller vill jag fördjupa mig i h grundorsaken kan vara till, att förhållandena kunna x så olika, ty det är ett stort och svårt ämne, men jag icke underlåta att försöka en liten antydan.
Såvidt jag förstår är orsaken helt simpelt, att A rika i sin helhet är så ofantligt mycket större. För : första kan i ett så stort land hvarje särskild arbetsp| blifva mycket större, än hvad resurserna här hemma låta. Detta medgifver att hvarje särskild yrkesgren befattning kan besättas och organiseras i enlighet 1 större specialisering. Man uppnår alltså en bättre art fördelning, hvilket ju är kraftbesparande och befon arbetsprestationerna, och med en specialisering af yr grenar och befattningar följer, såvidt jag kan förstå, t ligen själfifallet en centralisering af administrationen, det andra är det klart, att om landet i sin helhet är s' så är det i allmänhet ingen risk för den enskilde att cialisera sin utbildning, ty han bör under sådana förhållar alltid kunna finna användning för densamma på något 1 Hos oss däremot med våra små förhållanden kan enskilde icke riskera detta. Han får lof att vara litet r allmänbildad såväl i det rent tekniska som i det adn strativa, och detta har alldeles gifvet till följd att arl|t platserna blifva litet mera decentraliseradt organiserl och den bild, som jag först visade, och som var uppgi af ingenjör Granholm, torde kunna anses vara en tyj ett decentraliseradt system, åtminstone om man gör förelse med Amerika. Min åsikt är alltså, att vi ordna oss i hufvudsak efter den princip, som framgå sagda bild, åtminstone tills vidare, men att vi börd ögonen öppna för, att så fort våra resurser tillåta en ) cialisering inom yrkesgrenarna med däraf följande cei lisering inom förvaltningen, så torde detta såsom 1 arbetsfördelande och följaktligen kraftbesparande van tillråda till båtnad för arbetsprestationerna.
t
VIKTOR SCHWARTZ.
Åter ristas dödens kors öfver ett aktadt namn, buret af en ur de våras krets. Enligt ingånget meddelande afled nämligen den 25 april disponenten vid Höganäs — Billesholms Aktiebolag Victor Schwartz i sitt hem i Billesholms grufva, och med honom kan man med allt skäl säga, att den svenska industrien rnistat en af sina märkesmän.
Född i Stockholm den 8 mars 1843 blef Victor Schwartz efter aflagd mogenhetsexamen elev vid Teknologiska Institutet 1860 och aflade därstädes examen i väg- och vattenbyggnadskonst år 1863.
Under tiden från sistnämnda år till år 1873 tjänstgjorde civilingenjören Schwartz som nivellör vid statens järnvägsbyggnader och anställdes sedermera efter hvartannat som disponent vid Utö grufbolag och Aktiebolaget Öfverums bruk, hvilket sistnämnda bruks utveckling synnerligen låg honom om hjärtat, och med fullt fog torde om hans verksamhet därstädes kunna sägas, att den varit lika
framgångsfull för bruket som betydelsefull för svensk 1 dustrien i allmänhet, då genom Schwartz bemödandei porten af landtbruksmaskiner till Ryssland och a länder vann ett betydligt uppsving.
Schwartz hade genom sin verksamhet vid Ofvd och det anseende han där vunnit såsom administratör finansman fästat uppmärksamheten vid sig och kall på denna grund år 1893 till verkställande direktör» disponent vid Vallåkra stenkolsbolag, då ägare af B< holrns stenkolsgrufvor i Skåne. Vid denna tidpunkt p tedde icke den skånska stenkolsindustrien den sam1 bild som nu för tiden, i det då utom det nämnda boj? äfven Skromberga bolag, Kropps Aktiebolag och Hög> bolag, hvartill senare kom Hyllingebolaget, arbetade 1 för sig och alla under det tryck och de olägenhetei 1 okontrollerad konkurrens alltid medför. — kör den» disponentens skarpsynta blick stod genast klart, att 1
Källa: Internet Archive ·
