Tillbaka Read Runeberg

Teknisk tidskrift 1912

Originalsida 188
Originalsida 188
Originalsida 188
Originalsida 189
188–189

Sida 188

1 88

TEKNISK TIDSKRIFT

Maj i ,

dersökning inom industrien skulle antagligen kunna påvisa flera fall. Vi erinra endast om de ofta sönderspringande smärgelskifvorna.

För att afvärja denna fara för olycksfall anse vi lämpligt och yrka på, att ett nytt moment införes, så lydande :

Motorer och arbetsmaskiner ma ej uppdrifvas till högre hastighet än den som vid leveransen garanterats.

Egentligen borde, enligt vår mening, ett totalt förbud utfärdas mot att smörja eller rengöra i gång varande maskiner eller transmissioner. Här är faran för arbetarne att utsättas för olycksfall alltid särskildt öfverhängande och svårigheten att iakttaga försiktighet stor. Beträffande isynnerhet rengöring af maskiner borde den frågan lösas genom att arbetarne genomgående tilldelades en viss begränsad tid, som ingick i arbetstiden, för maskinernas rengöring. Oss synes, att isynnerhet detta moment, därest det ej kan omformuleras till helt förbud, dock måste gifvas en sådan affattning att fara för olycksfall i den största utsträckning förebygges. Vi hemställa därför att orden si den mån sådant är möjligt» strykas.

Det öfverdrifna i denna framställning ligger i öppen dag och, beträffande dess första del, torde det vara nog att anföra hvad statsrådet säger i den motivering, som ej befinnes ha gjort intryck på motionärerna.

» - nekas kan ej, att detta stadgande, åberopadt som stöd för

talan om skadestånd — här är ej fråga om talan enligt förut berörda lag angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete — för ett i arbetet inträffadt olycksfall, synes kunna leda till dylika konsekvenser. En arbetsgifvare har t. ex. vidtagit alla vanliga skyddsåtgärder vid ett arbete, men ett olycksfall inträffar ej dess mindre. Undersökningen beträffande olycksfallet gifver vid handen, att detsamma kunnat förekommas genom en åtgärd, som arbetsgifvaren emellertid saknat anledning ritt tänka på. Olyckans inträffande visar, att denna åtgärd varit nödig, och då arbetsgifvaren är skyldig att vidtaga alla de åtgärder, som äro nödiga för att skydda hos honom sysselsatta arbetare mot olycksfall i arbetet, lär det ej vara uteslutet, att han enligt strafflagens 6:te kapitel, jämfördt med här ifrågavavarande stadgande, skulle kunna blifva dömd till skadestånd, oaktadt han ej gjort sig skyldig till något enligt vanlig uppfattning straffvärdt förhållande. Till undvikande af en sådan obillig konsekvens har jag ansett orden »iakttaga alla de åtgärder, som -

äro nödiga» böra utbytas mot »iakttaga allt som — — skäligen kan anses af nöden». På samma gång en sådan ändring begränsar arbetsgifvarens skyldighet till hvad enligt vanlig mänsklig iakttagelse och bedömande kan finnas erforderligt i skyddsafseende, lär densamma ej gärna kunna sägas lända arbetarne till nackdel, då den på sätt och vis torde medgifva inspektionspersonalen en något större frihet vid föreskrifvandet af skyddsåtgärder.

Motionärernas uttalanden om farorna inom »pappindustrien» få väl näppeligen tolkas efter bokstafven. En »pappmaskin» uppför sig säkerligen icke så illa, om man ökar pappbanans hastighet med 50 % ; möjligen har en desintegrator föresväfvat skribenterna. Emellertid är slutsatsen — förbud mot användande af högre »hastighet» än den »garanterade» — minst sagdt förhastad. De konsekvenser, som häraf skulle följa, liksom den allmänna tendensen i motionen, äro föremål för några kritiska anmärkningar, som ledaren af en af våra större verkstäder tillställt red.

De lyda som följer :

»Uppmärksamgjord på den af hrr Söderberg och Eriksson inlämnade motionen beträffande det till Riksdagen öfverlämnade förslaget till lag om arbetareskydd kan jag icke underlåta delvis bemöta de i denna motion framhållna synpunkterna.

Det utmärkande för den kritik af förslaget som motionärerna framföra är framhållandet af att i allmänhet mera bestämda föreskrifter skulle gifvas, så att uttryck såsom 1 skäligen kan anses af nöden» utbytes mot: »är nödigt», och dyl. Vid utfärdande af föreskrifter af denna art måste dock alltid ihågkommas att industri och maskinella anordningar förekomma i så många skiftande former, att ett bestämdt uttalande om farligheten af ett yrkes utöfvande eller behofvet af särskilda skyddsanordningar äfven af fackmannen i många fall ej kan göras. För att lagen icke skall blifva anledning till onödiga svårigheter, måste den gifvas en viss grad af anpassningsförmåga.

l 1

Motionärerna föreslå ett tillägg i § 4, mom. k, af följanc delse: »Motorer och arbetsmaskiner må ej uppdrifvas till högre tighet än den, som vid leveransen garanterats». Om alla mas garanterades vid leveransen och om en förändring i en fabrik icke kunde tänkas, så vore en bestämmelse som denna på sin Men som det nu är, torde den vara omöjlig att i praktiken lefva, om man t. ex. tänker på arbetsmaskinerna inom en mek verkstad och den revolution i fråga om hastigheter, som det härdande stålet medfört. Skulle alla äldre maskiner kasseras leverantören eller möjligen någon myndighet utfärda något inty maskinen finge gå med större hastighet? Med tanke på den digt fortgående sträfvan efter bättre arbetsmetoder och större a effekt är en bestämmelse som den föreslagna knappast möjlig, ven om för vissa fall en sådan bestämmelse skulle vara erfon och tänkbar, så bör därför icke en allmängiltig förordning o den hämmande betydelse som denna införas. Om nödigt m: stället specialföreskrifter af Kungl. Maj:t utfärdas.

Beträffande mom. m. i samma § anföra motionärerna, att »t ligen borde ett totalt förbud utfärdas mot att smörja eller rei i gång varande maskiner eller transmissioner». Emellertid syna tionärerna själfva varit osäkra om något sådant vore tänkbart, för de afstått från ett sådant yrkande, men i stället föreslå al den »i den mån sådant är möjligt» måste strykas. Lagen koi då att innehålla: »Därest maskin eller transmission måste ren eller smörjas medan den är i gång, skola åtgärder vara vid, till förekommande af olycksfall ». Denna bestämmelse innebur fullt kategoriskt påbud, men ingen torde kunna säga, huru vic fattande de föreskrifna åtgärderna skola vara. Ett olycksfal alltid tänkas inträffa, antingen en person går på gatan eller sn en i gång varande maskin. I detta senare fall skola naturligtvi möjliga säkerhets- och försiktighetsåtgärder vidtagas, men så som absolut utestänga alla risker, kunna icke tänkas, och bör c förslaget bibehållas i sin ursprungliga form.»

Beträffande åtgärder till förekommande af ohälsa (ki prop. § 5) ba motionärerna bl. a. påyrkat att i 1 skulle inflyta den uttryckliga föreskriften: luftväxling äfven vara anordnad vid arbete under jord. Motiverii lyder på följande sätt:

De nuvarande förhållandena i detta afseende (vid arbete jord) äro inom vissa grufvor synnerligen otillfredsställande oc f kalla med full rätt lagstiftningens uppmärksamhet. De största i förhållanden torde vara att finna vid stenkolsgrufvorna. Sällan r där mekaniska åtgärder vara vidtagna för underlättande af ve i tion och ökad lufttillförsel. Är temperaturen cfvan jord låg, f går luftombytet i de flesta fall någorlunda tillfredsställande, om 1 maren däremot blir luftväxlingen synnerligen dålig och luften 1 betsrummen i hög grad hälsofarlig. Arbetaren får därvid start 1 vudvärk, blir andfådd och matt, hvartill kommer att ljuset bi ' endast matt och slocknar vid minsta oförsiktighet. Det är ick 1 med att dessa grufarbetare skola utföra sitt i hög grad anstränj 1 arbete under jord och i stor fara för olyckshändelse, utan de - därtill vistas i förskämd och syrefattig luft.

Äfven om luftväxlingen i regel är bättre i grufvor, där rji ralfyndigheter bearbetats, torde dock i en del af dem förhållar j : lämna rum för berättigad anmärkning.

I järnmalmsgrufvor med takbrytning eller där långa försök: I framdrifvas, är luftväxlingen oftast bristfällig. Största obehag arbetarne därvid af den rök, som utvecklas vid skottlossninger • som endast efter flera timmar aflägsnats. Här anmärkta häls i kan utan alltför stor kostnad aflägsnas genom anskaffande af flit som pressa frisk luft ned i grufvan eller in i arbetsrummen oc = nes det oss att lagstiftningen icke bör låta förefintliga missförh: ) den i detta afseende fortfara, hvarför vi föreslå en förändrii förevarande moment i sådant syfte.

Den svartmålning, motionärerna här tillåtit sig 1 af förhållandena i våra svenska grufvor, är synner !< obefogad. Vid de skånska stenkolsgrufvorna äro ort tade anordningar vidtagna för att bereda nödig luftväji nere i grufvorna genom mekaniskt drag (ventilatc ventilationschakt, koleldning i stora fyrpannor m. 1 Detta utföres af arbetsgifvaren alldeles opåkalladt af n; lagföreskrifter, emedan det är nödvändigt för att t öfverhufvud taget skall kunna arbeta i grufvorna. P

Källa: Internet Archive ·