Sida 265
265
VECKOUFPL A G AN, HÅFT. 29
Juli 1912
Kompetens och monopol.
I '
Till det af ingenjör Gust C. W. Swenson i Veckouppl. t. 23 intagna bemötandet af mitt där äfvenledes införda ing, ber jag att få göra följande erinringar.
Som mitt inlägg var en sammandragning af betydligt utligare och mera motiverande artikel, är det förklarligt, ifall par delar af detsamma kommit att stå något lösa, och att, de, som i bemötandet skett, tagas ur ramen för sin infattg och föras samman, de få ett sken af motsägelse.
De af hr Swenson framdragna konsekvenserna af lagförret har jag under angifven förutsättning funnit icke kunna äffa. Antydningen att det »lärer» ifrågasatts skyldighet landtbruksingenjörerna att »åtaga sig» vattenregleringar är barligen vilseledande. Det var här fråga om skyldighet att •äda vid syner för dylika företag, där jordbruksintressen e att bevaka.
Till saklig utredning höra näppeligen blotta antydningar d tvifelaktigt underlag lika litet som till god och ärlig benring hör att framdraga ett enstaka fall, ett undantag, och ur söka draga konsekvenser.
Den åskådning, som i referatet från min reseberättelse mnit till synes, står fortfarande fast, men står icke i motdörhållande till mitt uttalande i det införda inlägget. Det blott den stora skillnaden, att i ena fallet synpunkten är i nsta rummet ställd på ägoregleringarnas i det andra på torr- 'rn ings f or etagens ändamålsenliga genomförande. Äfven för den vigde bör det icke vara svårt att hålla i sär två så skilda jelägenheter.
Vidkommande den vid landtmäteriuudervisningen medade utbildningen i kulturteknik, hvars omfattning det synts Swenson så oändigt upplysande att som saklig faktor framla, bör till belysande af den missledande jämförelsen med dtbruksingeujörernas utbildning och de kvalifikationer denna skapa, erinras att dessa ingenjörers utbildning numera fattat 3-årig kurs inom afdelniugen för väg- och vattenjgnadskonst vid Tekniska högskolan, i1^ års praktisk tjänstäng vid vattenbyggnads- och torrläggningsföretag af olika jg, Y» års praktisk anställning vid jordbruk och i års kurs Landtbruksinstitutet, i h vilken senare de kulturtekniska menten ingå, sammanlagdt alltså 6 års utbildning att väga t den undervisning i kulturteknik som bibringas som suppleut till landtmäteriutbildningen.
Det är väl dock meningen, att landtmätarue framdeles u hittills först och främst skola ägna sig åt ägoregleringarna, i någon utveckling på detta område skall tänkas inträda i ändamålsenliga skiftesläggningar åstadkommas, så kräfva ■sa högst viktiga arbeten fullt ut sin man, och någon omtande verksamhet för torrläggningsföretags planläggning och örande kan icke ifrågasättas för dessa tjänstemän. Vana och irenhet på detta arbetsfält komma därför i regel att sak- •3, och så fort landtmätarue ge sig in på företag utöfver det daste slag, måste resultatet befaras bli ett fuskverk. Och är med sådant hvarje för jordbrukets utveckling djupare resserad icke kan vara belåten.
Att under slika förhållanden tillerkänna landtmätarne i nen behörighet att verkställa syneförrättningar för torrlägggsföretag kan icke vara förenligt med jordbrukets sanna resse.
Att den för landtbruksingenjörerna fastställda utbildniui är grundad på jordbrukets behof af dylik kvalificerad arskraft är obestridligt. Därom vittnar erfarenheten såväl från t eget land som från andra kulturländer, där landtbruksenjörsbefattningarna motsvarande statstjänster blifvit inräte.
Det synes vara skäl uppmärksamma tendensen från visst 1 att till måttstock för verksamheten inom meliorationsfaclägga de enklaste, de elementära arbetena samt att i mer :r mindre förtäckt form uudergräfva beliöfligheten af fackn på detta område. Sannerligen vår modernäring är väl jänad af hvad en dylik taktik åsyftar. Denna näring har >om hvarje annan rätt till åtnjutande af den bästa sakkunlP som står att erhålla, och först då krafvet härpå tillgodo- > kan man i denna del tala om en verklig och god natiohushållning. A. B. Carlson.
OFFICIELLA BERÄTTELSER
Kollektivaftal i Sverige träffade under år 1909. I
december 1909 meddelade Kuugl. Kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik, att utredning angående i riket gällande kollektivaftal med afseende på arbets- och löneförhållanden vore i det närmaste fullbordad, samt att arbeten^ för komplettering blifvit fullständigt planlagda. Afdelningen meddelade vidare, att tid efter annan materialet skulle kompletteras och att afdelningen komme att utarbeta och årligen utgifva en, öm ock mera kortfattad redogörelse för mellan arbetsgifvare och arbetstagare träffade kollektivaftal.
Den första af dessa årsredogörelser för år 1908 sades redan vara fullbordad och utgafs ej långt efteråt. Det förefaller därför aumärkningsvärdt att först i juni månad 1912, den andra samlingen omfattande de under år 1909 träffade kollektivaftalen kunnat utgå.
Huru intressanta än dessa aftal må vara, måste som ett oafvisligt kraf framställas, att offentliggörandet sker utan så långa dröjsmål som här. Det är nämligen medan aftalet ännu äger giltighet, som detsamma kan hafva sitt egentliga intresse. Med en dylik efterblifvenhet i tiden, så att flera omnämnda aftal utlöpt eller blifvit föremål för nya underhandlingar, innan »Arbetsstatistiken» ens meddelat dem, får en dylik publikation endast historiskt värde. Visserligen finnas aftalen i allmänhet förut offentliggjorda, men samlade på ett håll och till lågt pris, lätt tillgängliga kunna de vinna en välbehöflig spridning, om de redan i midten af ett följande år offentlig gjordes. Vårt officiella tryck måste i allmänhet snabbare än hvad i allmänhet sker göras allmänt tillgängligt.
De inledande redogörelserna och tabellerna äro af stort intresse för sakens närmare belysning och för den statistiska vetenskapen. Deras bearbetning tager tid liksom samlandet af primäruppgifterna äfven är tidsödande och svårt. Med den vana våra industriella verk, organisationer och dylika numera hafva att upprätta och lämna uppgifter och den villighet, som därvidlag finnes, synes som om här framställda kraf på snabbare offentliggörande icke äro obefogade och icke heller öfverdrifna. Må en tidsenlig organisation på detta område snarast bli införd!
B O K N Y T T
Prisernas stegring. Sveriges Industriförbund: Diverse publikationer N:r 2; pris kr. 0,50. Professor Ashley i Birmingham har med anledning af den oro, som stegringen af lefnadskostnaderna framkallar verkställt en ingående undersökning af de faktiska förhållandena härvid och en pröfning af orsakerna därtill. Industriförbundet har bland sina publikationer införlifvat en öfversättning af författarens mycket intressanta broschyr. De allmänna uttalanden och de slutsatser, som han dragit af sina undersökningar äro i den populära formen värda att beaktas och spridas för att klarlägga det stora inbördes sammanhauget i här omhandlade förhållanden och de allmänna nationalekonomiska lagar, som ligga till grund. Af ett ofantligt stort intresse skulle emellertid vara, om Industriförbundet kunde som en parallell utarbeta motsvarande siffror och grafiska framställningar för vårt land.
SMÄRRE MEDDELANDEN
Tredje internationella vägkongressen är nu utsatt att äga rum i London den 23 — 28 juni nästkommande år. Den första kongressen hölls i Paris 1908, och den andra i Bryssel 1910 därvid beslutades, att kongresserna skulle hållas hvart tredje år. Den stundande kongressen kommer att behandla ett flertal viktiga frågor, som redan utaf sakkunnige äro under utredning. Förutom anläggning af vägar bli frågor om spårvägars och lokalbanors förläggande i landsvägarna föremål för behandling. Dessutom kommer uppmärksamheten att riktas vid det inflytande fordonens vikt och hastighet utöfvar på vägar och broar, äfvensom skillnaden emellan fordon framförda med maskinell eller animal kraft. Frågor rörande fara i följd
1
Källa: Internet Archive ·
