Sida 282
2§2
TEKNISK TIDSKRIFT
Jo Aug. i9
häraf, disciplinen i första hand och den ekonomiska effekten af arbetet därnäst.
I de refererade fallen hafva sociala kraf framställs från en talrik del af den lägre personalen vid statsbanorna och vunnit gehör hos de maktägande, som gjort ett politiskt nummer af saken. Den demokratiska innebörden t. ex. i krafvet på aflägsnande af de hinder vissa kompetensfordringar uppställa för gradpassering är ju lätt att fatta. Upplysningen att de tekniska och ekonomiska förpliktelser, hvilka åligga statens järnvägar såsom ett i det allmännas tjänst ställdt trafikverk, fordra både sakkunskap, utbildning samt kroppsliga och andliga garantier af åtskilliga slag hos personalen, gör mindre intryck. Man är ju en social orättvisa på spåren och har till på köpet förhoppningen att kunna göra besparingar genom att sätta en gräns för slöseri med kvalificerad arbetskraft. Sakkunskapens nyktra invändningar betecknas som byråkratisk själftillräcklighet eller »underliga tekniska funderingar», gentemot hvilka man proklamerar »det sunda förnuftets» öfverhöghet. Dylika företeelser, som rubba en sund utveckling genom införande af främmande synpunkter eller genom olämpligt afvägande af praktiskt-ekonomiska och etiska faktorer, tillhöra statsdriftens frånsidor, och måste nedsätta dess verkningsgrad.
Den segslitna Södertäljefrågan fick en ny lösning vid årets riksdag. Nya förhandlingar och nya moment af olika slag hade skärpt intressemotsatserna och invecklat situationen till den grad, att man icke torde öfverdrifva om man säger, att den beslutande församlingen slutligen förlorade allt grepp på saken. Beslutet om Näslinjen lärer också enligt den förhärskande meningen inom tekniskt sakkunniga kretsar icke basera sig på tillfyllestgörande sakskäl eller innebära det bästa valet af linje för södra stambanans nya sträckning Rönninge — Järna. Järnvägsstyrelsen fick i denna sak uppbära mycket klander för en ståndpunkt, som man väl får hoppas i en framtid, då förhållandena kunna ses i större perspektiv, skall blifva rättvisare uppskattad. Den hvilade dock på goda grunder, äfven om statsbanornas eget, direkta behof väl ensidigt häfdades. Särdrag för Södertäljestriden. voro dels de beklagliga utslagen af en gammal motsättning mellan järnvägsstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, hvilken i så hög grad bidrog att göra förloppet elakartadt, dels den framträdande insikten om behofvet af våra vattenvägars utveckling. Den föga uppbyggliga synen af alla dessa intressens mer eller mindre officiella förespråkare, hvilka med diverse lokala intressen som auktionsföremål fortsatte sin kamp ända in i riksdagens plenisal, borde icke få upprepas. Om någon betviflat behofvet af ett departement för kommunikationer och allmänna arbeten, så har här bragts ett om någonsin talande bevis för dess nödvändighet. De faktorer af teknisk och ekonomisk art, som inverka på en stor kommunikationsfråga, måste allsidigt klarläggas och afvägas, innan definitiva förslag föreläggas statsmakterna. Det kommer ändock att återstå mer än tillräckligt af intressemotsatser att gifva regering och riksdag full sysselsättning. Då man ser, huru svårt en sådan organisationsfråga har att arbeta sig fram, alltunder det både pengar och tekniskt intelligensarbete förslösas på konflikternas tomgångsarbete, bringas man ovillkorligen att betänka, huru all statsdrift lider under statens växande svårighet att tillräckligt snabbt anpassa sig och sina institutioner efter utvecklingens takt.
Ett efterspel till Södertäljestriden var tillsättandet i| en kungl. byggnadskommission för Näslinjens förverl gande, i hvilken bereddes plats för representanter för ol 3 berörda intressen. Denna regeringsåtgärd har blifvit m ket olika bedömd och då det är för tidigt att afgifva bestämdt yttrande, innan ens kommissionens instruktlr ännu är fastställd, må det vara nog att framhålla nå;; af hufvudargumenten på ömse sidor. Om järnvägsstyrelk som vanligt bemyndigats att genom sin byggnadsafdeln j bygga linjen, hade naturligtvis den invändningen gjo; säger man, att afdelningen ej skulle känna tillräckligt 1 svar för byggnadskalkylerna och det ekonomiska result:
därför löpa fara att utfalla mindre väl. Dessutom ble
1
det nödvändigt att under arbetets gång ändå anordna s;k arbete med representanterna för det enskilda banintres t kanalintresset o. s. v. och häri såg man uppslag till j kompetenskonflikter och förvecklingar. Detta kaos sk undvikas genom att sätta kyrkan midt i byn och fl] början inrymma samma inflytande åt alla berörda parjt Däremot invändes, att kommissionen vore som skapad > ändlösa diskussioner, genom hvilka arbetet skulle försvå och fördröjas och hvilkas glanspunkt blefve den dag, J, statens järnvägar skulle afsyna och för sin trafik godkäij ; den nya linjen. Byggnadsafdelningen vid statens järnväå som är enhetligt organiserad och inarbetad för uppgij: af ifrågavarande slag, vore däremot bäst skickad att, seji linjen en gång beslutats, verkställa utförandet utan vidf omsvep. - — - Kommissionens tillsättande är ett experinnjl som återför tanken till frånvaron i vår statsförvaltning] ett kommunikationsdepartement. Kanske bär den till I. med inom sig fröet till den nya Södertäljefråga, som mo Lemke i riksdagen förespådde skola blifva en följd Näslinje-beslutet.
Tilliten till trafiksäkerheten på statens järnvägar en hård stöt genom den fruktansvärda Malmslättsoiycl- 1 Den allmänna opinionen, som vant sig att betrakta 1 personliga tryggheten under järnvägsresor som hart ji axiomatisk, fordrade en lugnande åtgärd af myndighete och fick 1912 års järnvägskommitte. Under tiden dre i ej förklaringen på olyckan. Lärdomen är den, att de siktighetsmått man vidtager lör att till ett minimum rt J cera risken af järnvägsdrift kräfva en järnhård plikti fyllelse från personalens sida. Om rutinen urartar till efter det egna »sunda förnuftets» ingifvelser tumma här och litet där på föreskrifterna, uppstår med nöd\i dighet förr eller senare ett ogynnsamt sammauträffandi yttre omständigheter, under hvilka det godtyckligt re cerade måttet af säkerhetsåtgärder ej förslår. Den ni rande statsbaneledningen har enligt vittnesgilla känn. J omdöme gjort kraftiga insatser i fråga om disciplin upprätthållande inom underlydande personal. En opar iakttagare måste dock i fråga om disciplinen erkänna tidsandan, de politiska förhållandena och statsmakter egna åtgöranden innehålla moment, som kunna neut sera de kraftigaste ordningssträfvanden. Om trafiksä 1 hetskommissionen icke inskränker sig till detaljgranski af trafiktjänsten, utan söker djupare, skall den helt \ komma psykologiska strömningar på spåren, som rätt derade angifva dylika orsakssammanhang af allvarlig |*
Den sista episoden, statsbanechefens och hans 1 maste mans afskedsansökningar på grund af en kon < med civilministern, undandrager sig direkt analys i sl vande stund. Sedan skiljaktigheterna utjämnats och P
Källa: Internet Archive ·
