Sida 567
VÄG- OCH VATTENBYG
GNADSKONST, HÄFT. 10
1 ° 7
6 Okt. i q i
Fig. 5 b.
Kraften P stegrades nu tills stiften fastnade, så att le icke kunde vridas. Man torde kunna antaga, att i letta ögonblick började glidningen mellan de sammanniade stängerna, d. v. s. att nitförbandet då befann sig id glidgränsen.
Tager man vidare i betraktande, dels att kraften P detta fall var just ett mått på friktionskraften / på nitens ramsida, dels att 2 friktionsytor förekommo samt att endast älften af nitens dragspänning verkade till att uppväcka lenna friktionskraft, kan man sätta friktionskoéfficienten
P 4
lär d= nitens diameter och
<7 — sträckpåkänningen i nitskaftet.
Huru stor a är, är ju icke möjligt att bestämma, så lycket mindre som denna påkänning måste vara i hög rad beroende af nitens temperatur vid anbringandet och rbetets utförande i öfrigt.
Då nu också friktionen måste vara mycket beroende f ytornas och hålens beskaffenhet, synes det vara lämpgast att sammanslå ip y och <7 till en enda kvantitet, hvilen lämpligen kunde få namn af nitens glidgräns.
Glidgränsen på nitens framsida vilja vi beteckna med ■f och på dess baksida, hvarom mera längre ned, med aF.
Enligt de nyssnämnda försöken, M och Q, uppnättes kraften P vid börjande glidning till:
för 14 mm nit P= 1 810 kg och » 20 mm nit P= 2 620 kg.
Insättas dessa värden i den nyss uppställda ekvatioen erhålles
för 14 mm nit <7/— i 176 kg/cm2 » 20 mm » o/— 834 kg/cm2.
För att finna ett värde på aF gjordes försök med ett jrband af samma slag, som nu beskrifvits men med en
Fig 6.
16 mm nit, se fig. 6. Därvid trycktes stängerna in emot niten.
Stiftet fastnade nu för en hoptryckande kraft P— 4 000 kg. Häraf fås
för 16 mm nit aF= 1 990 kg/cm2.
Att utan vidare sammanlägga dessa 2 glidgränser och sätta medeltalet af dem såsom glidgräns för hela niten vore förhastadt, ty för att det skulle vara berättigadt att så göra, skulle fordras, att kraftöfverföringen uti sektionerna c skulle ske, utan att töjningen å den infästade stången blefve större än i de yttre stängerna, hvilket icke kan vara fallet, då alla 3 stängerna äro lika tjocka. Är den infästade stången något mera än dubbelt så tjock som de yttre och af samma bredd som dessa, så bör ju töjningen inom friktionsytan kunna beräknas blifva lika, om man nämligen beaktar, att nithufvudet också måste deltaga i de yttre stängernas töjning.
För att utröna huruvida någon märkbar glidning kan äga rum på nitens framsida, innan sektionerna c tagas i anspråk gjordes följande försök, fig. 7.
Försöket anställdes med 3 nitförband med hel genomgående stång, d. v. s. med obrutna sektioner c. Ett af förbanden, N, hade 16 mm nit och 2, P och R, 20 mm
I
Källa: Internet Archive ·
