Sida 198
383
Musikdirektör — Musikinstrument
384
tiv, bringades dessa att ljuda med hjälp av en stiftförsedd, fjäderdriven 1. kringvevad vals; i nyare M. utlöses spelmekanismen på mekanisk 1. pneumatisk väg med hjälp av perforerade plåtskivor 1. ock papprullar 1. -skivor. De mest utvecklade M. äro pianospelapparaterna (se d. o.). Till M. kunna även räknas fonografer (och grammofoner) samt reproduktionspianon, som uppteckna och återge spelade stycken.
Musikdirektör, enl. äldre bestämmelser titel å den, som genomgått statens musikkonservatorium och där avlagt fullständig musikdirektörsexamen, numera titel rätteligen endast å vissa ledare av militär musikkår, vilka genomgått musikkonservatorium.
Musikdrama, se Opera.
Musikforskning, studiet av samtliga företeelser rörande musiken, omsluter musikhistoria med musikpaleografi, musikteore tiska fack, musikalisk etnografi estetik, akustik m. m.
Musikföreningen, en 1880 Sthlm stiftad körförening, har regel givit tre 1. två konserter år ligen, varvid större vokalverk framförts. Dirigenter ha bl. a varit L. Norman, F. Neruda samt V. Wiklund (sedan 1915).
Musikhistoria, den del av musikforskningen (se d. o.), som har till uppgift att lämna en vetenskaplig framställning av musikens utveckling. — Ett mera kritiskt studium av M. uppkom först vmder senare delen av 1700-t. Då och i början av 1800-t. utkommo med korta mellanrum arbeten av Padre Martin i, Hawkins, Burney och F o r k e 1, av vilka likväl endast Hawkins' och Burneys slutfördes. Ofullbordade blevo även senare arbeten i allmän M. av
A m b r o s och Fetis. Av moderna sammanfattande arbeten märkes Oxford history of music (1901 — 05), i vilken olika perioder behandlats av skilda författare. Riemanns Eandbuch der Musikgeschichte (1904 — 13, nya uppl. 1921 ff.) utgör närmast en serie uppsatser över speciella problem. En översikt av den allmänna M. ingår i den av G. A d - ler jämte ett flertal medarbetare utgivna Eandbuch der Musikgeschichte (1924) samt i ett flertal kompilationsverk (Dommer, Naumann, Combarieu m. fl.).
Musikhistoriska museet i Sthlm, stiftat 1899, omfattar omkr. 1,300 äldre instrument samt musikalier, porträtt m. m. M. åtnjuter från 1908 statsanslag.
Musikinstrument indelas i sträng-, blås- och slaginstrument. Stränginstrument underindelas i stråkinstrument, omfattande bl. a. violin, altviolin, violoncell, kontrabas, nyckelharpa m. fl., samt harpinstrum e n t (även, ehuru oegentligt, kallade kn ä pp i n s t r u ment), upptagande dels M., vilka för varje ton ha en särskild sträng, SS. harpa, kitara, lyra, klaver, dels M., på vilka strängarna genom fingergrepp kunna förkortas, SS. luta, gitarr, mandolin m. fl. Blåsinstrument indelas i t r ä - instrument, med bl. a. flöjt, oboe, engelskt horn, klarinett, fagott, samt mässingsinstrument, omfattande valthorn, trumpet, basun, tuba, saxofon m. m. En förening av flera blåsinstrument är orgel m. fl. Slaginstrument äro dels puka, klockor och klockspel (stämda i viss ton), dels trummor, tamburin, kastanjetter, bäcken, triangel m. fl. till tonhöjden icke bestämda M. — Enl. ett för vetenskapligt än-
Källa: Internet Archive ·
