Sida 295
577
Nachspiel — Naftalin
578
verkst. dir. i Stockholms enskilda bank 1920. — 3. Ernst N., f. 1877, den föregrs broder, språkforskare, prof. i grekiska i Göteborg 1919, har utgivit epigrafiska och textkritiska arbeten, ss. Laute und Formen der magnetischen Inschriftcn (1903) och Erotianstudien (1917), samt det populärvetenskapliga Hippokrates och hans tid (1921).
Na'chspiel [-sjpil], ty., eg. efterspel; tillställning (oftast dryckeslag) som fortsättning på en fest 1. bjudning.
Na'chtigal, Gustav, f. 1834, d. 1885, tysk upptäcktsresande. Bereste 1869 — 74 av européer icke förut besökta områden i Sahara och Sudan samt deltog i grundläggandet av de tyska kolonierna på Guineakusten.
Nacka, socken 1 Sthlms 1., pastorat i Strängnäs stift. 9,005 inv. — Gården i N. omtalas redan på 1500-t., och kronan hade där ett krutbruk. På 1730-t. namnes det som mässingsbruk, ägt av Riksens ständers bank.
Nackben, se K r a n i u m sp. 1282 och 1285.
Nackbjudning, se Förlossning sp. 938.
Nacke. 1. övergångsområdet baktill mellan hals och huvud. N:3 bendelar bildas av de översta halskotorna och nedre delen av det i trubbig vinkel mot dessa infogade nackbenet. Vinkeln utfylles åt sidorna av muskler, som sträcka sig mellan nackbenet och kotorna, medan mittpartiet är fritt från muskler och därför något insänkt, nackgropen. Längs halskotornas bakre utskott till nackbenet sträcker sig under huden ett band av elastisk bindväv, nackbastet. — Veter. På gränsen mellan näck- och hjäss-
benen bildas en benlist, n a c k - kammen, från vilken framåt på gränsen mellan hjässbenen utgår en annan beukam, h j ä s s - kammen, som med sin bakre ända tills, med naclvkammen bildar nackknölen, — 2. Se Bergborrning sp. 1312.
Nackhålet, se K r a n i u m sp. 12S9.
Nackslag, se Påslagning.
Naddodd, norsk viking på 800-t., upptäckte Island. Jfr Gärdar Svavarsson.
Naddö, herrgård i örberga skn, östergötl. 1., nära Vadstena. Huvudbyggnaden uppfördes vid 1800-t:s början. N. ägdes 1902— 18 av Verner v. Heidenstam.
Nadi'r (arab., "ställd mitt emot"), den punkt, där vertikallinjen, förlängd nedåt, träffar himmelssfären. Jfr Z e n i t.
NaeVius, C n e j u s, d. 201 f. Kr., romersk författare, skrev utom komedier tragedier med historiska ämnen, fa'bulae praete'xtae, samt ett epos om det första puniska kriget.
Na'fta, grek., bergolja (se d. o.).
Naftala'n, extrakt från kaukasisk rånafta med antiseptiska och läkande egenskaper. Användes vid en mängd hudsjukdomar. Lindrar även klåda.
Na'ftali (i Septuaginta och N. T. N e' f t a 1 i m) , israelitisk stam, bosatt i n. Galiléen, i patriarkhistorien härledd från en son till Jakob med sarmna namn.
Naftali'n, kolväte med sarriraansättningen CioHg, kan anftea bestå av två bensolkärnor med iv& kolatomer gemensamma. N. upptäcktes 1819 vid destination av stenkolstjära (se d. o.). N. bildar glänsande kristaller, smälter vid 80° och kokar vid 218°. Tekniskt användes N. för framställning av
L e X. VIII.
Källa: Internet Archive ·
