Sida 294
575
N, n — Nachmanson
576
N.
N, n. 1. Den fjortonde bokstaren i svenska och de flesta andra europeiska alfabet. N. betecknar i svenskan en vanl. tonande dental nasal, före g och fc (t. ex. singularis, bänk) och tillsanunans med g (t. ex. adng) även velar 1. palatal nasal {"äng"-ljudet). I franskan utmärker N., dä det står finalt 1. före annan konsonant, att föregående vokal är nasalerad. Muljerat n förekommer i romanska, slaviska m. fl. språk. Supradentalt n ersätter i större delen av Sverige tungspets-r -\- n (fcarn), kakuminalt n i många svenska dialekter "tjockt" I -\- n (stoXn). — 2. Romerskt siflfertecken för 900, N för 900,000. — 3. Förk. för Rydbergs konstant (se Spektrum) och för Avogadros tal (se Molekyl sp. 167). — 4. Kemiskt tecken för en atom kväve. • — 5. Förk. för norr. — 6. n., förk. för neutrum, nominativ, numerus, netto.
Na, kemiskt tecken för en atom natrium.
Naab [nab], vänsterbiflod till Donau, i Bayern. 165 km.
Naasse'ner (av hebr. na'chasj, orm), en av kyrkofadern Hippolytos omtalad guostisk sekt, vilken bl. a. sysslat med idéerna om urmänniskan och den himmelske frälsaren. Namnet häntyder på släktskap med ofiterna (se d. o.).
Na'bal, se A b i g a i 1.
Nabatéer, en sannol. nordarabisk folkstam, möjligen identisk med G. T:8Ne'bajot (1 Mos. 25:13 m. fl.), vilken senast under 300-t. f. Kr. erövrade det gamla edomeiska området a. om Döda
havet och sedan även moabiternas. N. underlade sig handeln på karavanvägarna genom Arabien. Deras rike med Petra ss. huvudstad utsträcktes tidvis ända upp mot Damaskus och Eufrat, tills det 105 e. Kr. föll för romarna.
Na'blus, se S i k e m.
Nabo (av fsv. na, nära, och boe, boende), granne. I iagspråket betyder N., i förhållande till annan, den som i en stad äger en till den andres gränsande fastighet, till skillnad från viderboende (fsv. viperbo, av viper, tillsammans med), som jämte annan är delägare i hus 1. tomt i stad.
Nabo'b (av ind. nawab, ståthållare), indisk rangtitel; i överförd bet. europé, som förvärvat rikedomar i Indien; rik och praktlysten man i allm.
Naboni'd, se Babylonien sp. 957.
NabopoIa'ssar, se Babylonien sp. 956.
Na'bot, se E 1 i a.
Na'bu, gammalbabylonisk gud, dyrkad framför allt i Borsippa. N. gällde SS. skrivare och ägare av de himmelska ödestavlorna, därjämte ss. skrivkonstens och lärdomens gud över huvud.
Nach Belieben [-li'ben], ty., "efter behag".
Nachmanson. 1. R o s a N., f. David son, f. 1852, d. 1916, donator, gift 1872 med grosshandlaren E. Nachmanson. Av N:8 donationer till olika ändamål har en på 400,000 kr. anslagits till grundplåt för uppförande av Konserthuset i Sthlm. — 2. Joseph N., f. 1876, grosshandlare i Sthlm,
Källa: Internet Archive ·
