Sida 298
583
Naiv — Namn
584
Kisumu. N. har utvecklats mycket raskt och är delvis europeiserat. Sunt klimat. 24,000 inv., därav 2,900 européer.
Nai'v (fr. nalf, av lat. naWvus, medfödd), naturlig, okonstlad, omedelbar, barnslig, enfaldig. — Subst. : n a i v i t e' t.
Naivi'sm (av naiv, se d. c), modern konstriktning, som söker sina förebilder i naturfolkens 1. barnets konstyttringar och genom ett avsiktligt naivt framställningssätt vill uppnå större omedelbarhet och innerlighet i känslan. N. utgår från fransmannen Henri Rousseau. I Sverige, där även Ernst Josephsons verk från sjukdomstiden verkat inspirerande, är dess främste företrädare Hilding Linnquist.
Naja (höll. naaien, eg. sy), med flera slag av garn 1. lina fästa en ända, ett öga 1. ett block vid ett annat dylikt föremål 1. vid bom, mast o. d.
Naja'der (grek. naia'des), i grek. myt. flod- 1. källnymfer.
Najögonstropp (jfr Naja), tågstropp, lagd runt ett block, så att ett mindre öga bildas, i vilket en kaus kan vara ikrängd. Är ögat större, benämnes stroppen krängögonstropp.
Nakasendo, mer än tusenårig landsväg tvärs genom de viktigaste provinserna på Japans huvudö, från Kyoto till Tokyo.
Nakenfröiga växter, se Gymnospermae.
Naksj-i-Rustam, se P e r s e - polis.
Na'kskov [-skåo], stad i Maribo amt, Danmark, på Lolland. Stor socker- och annan livsmedelsindustri; skeppsvarv. 14,000 inv.
Nakterhus (ty. Nachthaus, eg. natthus) , se Kompass.
Namaland [n9ma'bnd], två områden i Syd- Af rika. S t o r a N.
är s. delen av förra Tyska Sydväst-Afrika och beläget n. om Oranjefloden. Lilla N., s. om nämnda flod, ingår i Kapkolonin. N. har sitt namn efter hottentottstammen nama och kallas ibland liksom denna (oriktigt) Namaqua [n9ma'koa].
Namn, i bet. egennanm (no'- men pro'prium), bäres i stort sett endast av levande varelser och av orter. Personnamnen och ortnamnen utgöra de största och viktigaste grupperna. Folknamnen stå alltid på gränsen till appellativ. — A. Personnamn. Man skiljer på förnaimi, familjenamn och öknamn (vedernamn, binamn). 1. Förnamn (personnamn i inskränkt mening). Benämningsgrunden kan vara en kroppslig 1. andlig egenskap (Crasstts, den fete, Perikles, den vida berömde) 1. önskan att anknyta till ett djur, en växt o. d. (Ulv, vargen). Genom sitt N. kan människan också ställas i personligt förhållande till en gud [Hannibal, Baals nådegåva, Abdallah, Allahs tjänare), över huvud är N. ofta urspr. "ominöst", av magisk natur. Så reglerades t. ex. namnvalet hos germanerna genom vissa lagar: de olika generationerna inom ätten knötos samman så, att barnets N. allittererade med äldre ättemedlemmars, 1. så, att det sammansattes av därifrån hämtade element. Ännu klarare är tillvaron av en magisk-religiös bakgrund i den under vikingatiden härskande nordiska seden att "uppkalla" äldre frände, tidigast väl alltid död sådan, i en ättling. Ss. mer urvattnad sed bibehålles ju detta alltjämt. — Vad svenska (och i allm. nordiska) namnförhållanden beträffar, skedde namnvalet i äldsta tid efter ovan
Källa: Internet Archive ·
