Sida 337
661
Naturkrafter — Natur och Kultur
662
skilt valmuseum. PaleozoologitJca avdelninpen äger bl. a. rika eamlinpar friln Sveriges, särskilt Grotlands, silur samt även frän polarländerna. Inom etnografiska avdelningen märkas spec. Sparrmans samlingar frän James Cookg andra resa bland Söderhavsöarna samt Vegaexpeditionens samlingar. Mineralogiska avdelningen äger värdefulla samlingar svenska mineral, särskilt från Värmland, samt stora samlingar från polarländerna, hemförda av svenska expeditioner.
Naturkrafter, äldre benämning på de "krafter" (kraft här närmast motsvarande det moderna begreppet energi), som ansågos förorsaka de olika fenomenen (elektricitet, magnetism, gravitation m. m.). Även populär benämning på våldsamma meteorologiska fenomen (sa. storm, åska).
Naturkunnighet, benämning å ämne i folkskola och allmän fortsättningsskola samt vissa andra skolarter, omfattande biologi, geologi, fysik, kemi och astronomi.
Naturlagar äro formler för de konstanta orsaksförhållanden, vilka förbinda naturföreteelserna med varandra, ss. gravitationslagen, lagen om energins oförstörbarhet, Avogadros lag.
Naturliga barn, till skillnad från legitima, äldre beteckning för barn, födda utom äktenskap.
Naturliga tal, talen 1, 2, 3, . . ., vilka direkt beteckna antal, i motsats till bråk, negativa, irrationella och komplexa tal.
Naturlig folkminskning, Naturlig folkökning, se Nativitet.
Naturlig förpliktelse 1. obliga t i o' n, en förpliktelse, till vars fullgörande man icke kan tvingas på juridisk väg men som på grund av en naturlig uppfattning dock
bör fullgöras, t. ex. skuldförbindelse av omyndig, preskriberad skuld, spelskuld. Fordran på N. kallas naturlig fordran.
Naturlig religion 1. naturlig teologi, till skillnad frän den övernaturligt uppenbarade, kallades i äldre tider den religion 1. gudskunskap, vars satser ansågos grunda sig på naturens och förnuftets vittnesbörd och som alltså var gemensam för alla människor och tillgänglig även för hedningarna. Idén om en dylik N. hade redan från början upptagits i kyrkoläran (jfr Rom. 1: 19 f. ra. fl.), i anknytning till stoiska tankar. Sin egentliga blomstringstid upplevde den emellertid i upplysningen 1. deismen (fr. o. m. lord Herbert av Cherbury, se d. o.), då N. från en blott förgård till uppenbarelsen förvandlades till huvudsaken och det enda vissa. Ss. dess förnämsta satser angåvos då: Guds tillvaro, dygdens nödvändighet och själens odödlighet. En analog företeelse på rättens område var åskådningen om naturrätten (se d. o.). Under inverkan av en nyare tids mer kritiska filosofi samt en fördjupad kännedom om religionens väsen har föreställningen om N. försvunnit ur nutida protestantisk teologi men spelar alltjämt en roll i den katolska.
Naturligt system, se Systematik.
Naturligt urval, se Utvecklingslära.
Naturmaterial, se Jord sp. 172.
Naturminnesmärke, se Naturskydd.
Natur och Kultur, ett i Sthlm 1922 grundat bokförlag, som utger den av Knut Kjellberg 1921 grundlagda populärvetenskapliga
Källa: Internet Archive ·
