Sida 338
663
Naturras — Naturskydd
664
skriftserien Natur och Kultur m. m.
Naturras, se K u 1 1 u r r a s.
Naturrätt (lat, jus natu'rae), ett rättssystem, som enl. vissa filosofiska skolor förefinnes oberoende av och höjt över den borgerliga rättsordningen (lat. jus civile). Begreppet förekommer redan hos Cicero, som ansåg N, sammanhänga med en hos varje människa inneboende naturlig sedelag (lat. lex natuWae) . I kristet teistisk gestalt möter en liknande tankegång hos Paulus. I anknytning till dessa traditioner hävdade medeltidens skolastiska filosofer, ss. Thomas av Aquino, existensen av en sådan gudomlig "naturlag", vilken t. ex. förbjuder oss att tillfoga vår nästa något ont 1. ålägger oss att bestraffa en brottsling. Med denna naturlag sammanhänger ock en naturlig rättsordning, varav den positiva rätten utgör mera speciella tilllämpningar. I början av nyare tiden framträdde den naturrättsliga skolan, bland vars tidigare representanter märkes Hugo Grotius (se denne). Den hade ss. statsfilosofisk riktning sin blomstring under 1600- och 1700-t. Enl. dess lära befarm sig mänskligheten urspr. i ett samhällslöst tillstånd, naturtillståndet, där individerna levde oberoende av varandra, lydande endast X:s enkla bud. Utvecklingen tänktes leda från detta tillstånd genom ett s. k. samhällsfördrag (jfr Rousseau) mellan de dittills suveränt självständiga individerna till samhällen, vilkas författningar bildades genom särskilda författnings- och härskarfördrag. Den naturrättsliga uppfattningen övervanns av den historiska skolans tänkare och är numera övergiven av statsvetenska-
pen. Den har emellertid haft stor betydelse för statsutvecklingen, särskilt för utbildningen av den konstitutionella monarkin och det demokratiska samhällsskicket. Naturskydd, skyddandet av den ursprungliga naturen mot obefogade ingrepp från människans sida. N., som bl. a. ur vetenskaplig och estetisk, stundom även ur folkhygienisk synpunkt är av största betydelse, åstadkommes bäst genom reserverande av hela områden (se Nationalpark) men även genom fridlysning av enstaka lämningar av ursprunglig natur, naturminnesmärken, SS. genom ålder, storlek 1. historia märkliga träd, större flyttblock o. a. geologiska bildningar, sällsynta djur- och växtarter m. m. Första gången N. genomfördes i större skala var 1872, då Yellowstone Xational Park (jfr d. o.) skyddades. Ss. svenska föregångsmän bruka nämnas P. Ä. Säve och A. E. Nordenskiöld, vilka i slutet av 1870- och början av lS80-t. togo till orda för N:s idé. Idén till ett organiserat N. härstammar från Tyskland (se Conwentz). — I Sverige fattades efter motion av Karl Starbäck 1904 beslut (1909) dels om lag ang. naturminnesmärkens fredande, dels om avskiljandet av nationalparker (se d. o.). Med naturminnesmärke avses däri "område 1. till fastighet hörande naturföremål, som är av särskilt intresse för kännedomen om landets natur 1. på grund av märklig naturbeskaffenhet eljest synes böra för framtiden skyddas". Häri får även anses inbegripet djur- och växtlivet inom ett bestämt område, märkligare vattenfall och sjöar I. föremål av mera allmänt estetiskt naturintresse. För naturminnesmärken
Källa: Internet Archive ·
