Sida 359
705
Nederländerna (Historia — 1609)
706
proviuserua kvästes bl. a. genom två ledares, grevarna Egmonta och Uoorns, avrättning. Kättarförföljelserna äterupptogos, och omkr. 2,000 personer föllo oflFer för Albas "blodsdomstolar". — Det ättiodriga kriget (1568 — 1648). Oppositionen mot det spanska förtrycket blev nu störst bland nordprovinsernas köpstäder och kalvinistiska menigheter ; dess ledare blev Vilhelm av O r a n i e n, sedan 1559 Filips ståthållare i Holland och Zeeland. Han gynnades av oviljan mot av Alba pålagda hänsynslösa skatter. En signal till allmän resning gavs genom holländska kapares ("sjögueuserna") intagande av Briel (1572). F. å. ersattes Alba med den försiktigare R e q u e - s e n s. 1574 utnämndes Vilhelm med bibehållande av sin ståthållarvärdighet till generalkapten för staternas armé. De av Requesens' oväntade död 1576 framkallade spanska soldateskplundringarna i Antwerpen förmådde även sydprovinserna att efter ett möte av generalstaterna genom p a c i - fikationen i Gent 1576 och unionen i Bryssel f. å. ansluta sig till frihetsrörelsen. Kalvinisternas intolerans mot katolikerna omöjliggjorde dock den av Oranien förda enhetspolitiken, och den 1578 utnämnde spanske guvernören Alexander Farn e' 8 e kunde 1579 förmå sydprovinsernas ledande män (de "malkontenta") till separatfred. Därmed var skilsmässan mellan n. och 8. N. oåterkallelig (om s. N. se vid. Belgien sp. 1239 flf.). S. ä. ingingo provinserna Holland, Zeeland, Geldern och Utrecht ett försvarsförbimd, unionen i Utrecht, vartill senare Friesland, Qroningen och Over-Ijssel samt de protestantiska städerna i
Flandern och Brabant anslöto sig. "De förenade N." uppsade 1581 Filip tro och lydnad. Sedan Vilhelm 1584 mördats av en av Filip utsänd katolsk fanatiker, tillföll även den verkställande makten (definitivt 1593) de sju provinsernas i Haag samlade generalstater, varigenom den urspr. provisoriska federativt republikanska statsformen blev permanent. General- och provinsstaterna voro bundna av imperativa mandat och uppdragsgivarna, främst städernas råd, voro N:s egentliga suveräner, men besluten avgjordes i praktiken av Hollands stater och dessas sekreterare (landsadvokat, senare rådspensionär), som tillika ledde generalstaternas förhandlingar. — Vid sidan av denna oligarkiska författning bibehölls i flera prov. ståthållarämbetet, vilket i Holland och Zeeland förenats med viktiga monarkiska befogenheter, bl. a. militärt befäl till lands och sjöss för hela unionen. På denna post erhöll Vilhelms son Moritz (f. 1567, d. 1625) ledningen av kriget mot Spanien och utvecklade lysande och för krigskonsten nydanande fältherreegenskaper. Till den slutliga framgången bidrog, att Spanien var bundet även av andra krig och att dess finansiella ställning förstördes genom holländarnas segerrika konkurrens om världshandeln. Efter den spanska armadans undergång 1588 och en holländsk sjöseger vid Gibraltar 1607 kunde holländarna bedriva direkt sjöfart på Indien och Amerika. 1602 grundades också det holländska Ostindiska kompaniet (se Handels- och kolonialkompanier sp. 414). — På initiativ av Hollands landsadvokat, Oldenbarne-V e 1 1, slöts 1609 med Spanien ett stillestånd på 12 år. N. kunde nu
23.
L e X. VIII.
Källa: Internet Archive ·
