Sida 382
751
Nervsystem
752
r hj. U^Thi.
h. al.
-3^
Fl2. 3. Byggmärg med nerver hos människa.
nervgrenarna ingå flätformiga förbindelser (sing. ple'ayUrS), t. ex. hals-bröst-flätan (hbf., fig. 1 och 3), varur framgå arm- och skuldernerver, länd-kors-flätan (Ikf., fig. 1 och 3), omfattande bennerverna, bl. a. kroppens största nerv, den nära lillfingertjocka sätesnerven (ne'rvus ischia'dicus', n.i., fig. 1 och 3). — Autono'ma N., förr kallat det sympatiska N., består av två delar, sympatiska och parasympatiska. Den förra består av trådar, som gå ut i övre och nedre delen av ryggmärgen och sedan som särskilda trådar från spinalnerverna förlöpa till de ganglier, som under namn av (sympatiska) gränssträngen bilda en sanmaanhängande kedja på vardera sidan om ryggraden. Från dessa ganglier gå trådar dels direkt till organen, dels tillbaka till cerebrospinalnerver, som de sedan följa, dels till ganglier i buken och därifrån vidare till de olika inälvorna. Utmärkande är, att varje sympatisk bana, innan den når sitt organ, blott en gång omkopplas (således antingen i gränssträngen 1. i ganglierna). Parasympatiska N. består dels av trådar från hjärnnerverna (jfr d. o.) III, VII, IX, X och XI, dels av trådar från ryggmärgens korsregions understa del, vilka alla ävenledes avbrytas i sitt förlopp i ett perifert ganglion, innan de nå effektorerna (senedan). — Fysiol. N. består till 70—90 % av vatten, till 0,2 — 0,7 % av mineralämnen. Av organiska ämnen finnas ex-
traktivämnen samt i riklig mängd äggvitekroppar (albuminer, globuliner samt nukleoproteider) och lipoider. — Genom N. står organismen i relation till omgivningen; det förmedlar ock gamverkan mellan de olika kroppsdelarna, nervös korrelatio'n. Om den kemiska korrelationen se Inre sekretion. Av dessa korrelationsformer fungerar den nervösa vida snabbare och äger därför särskild betydelse, där rask tillpassning är behövlig. Denna N:s egenskap beror på utbildandet av särskilda banor för fortledande av retning. De perifer a nerverna ha uteslutande sådan uppgift; för centrala N. tillkommer att med begränsat antal trådar kmma åstadkomma förbindelser mellan samtliga mottagningsorgan (recepto'rer) och utlösningsorgan {effeJcto'rer) , t. ex, muskler, körtlar. Dessa förbindelser möjliggöras genom särskilda banor [Tconnékto' rer 1. associationsbanor) i centrala N, Varje enstaka nervtråd kan fortledsr en retning i båda riktningarna; retningen förlöper isolerad i tråden. Den hastighet, med vilken retningstillståndet fortledes i en nerv, bestämdes första gången av H. v, Helmholtz; den torde för människans rörelsenerver vara 60 — 70 m. i sek. Av grundväsentlig betydelse för Nts funktion är r e - f 1 e' X e n, d. v. s. den process, då efter retning av en receptor — i hud och slemhinnor 1. i kroppens inre — längs tnåtledande (afferenta) nervbanor ett retningstillstånd tillföres centrala N. och därpå överföres i utåtledande (efferenta) banor till någon effektor (muskel, körtel). Den del av centrala N., där omkopplingen från inåt- till utåtledande banor sker, kallas reflexcentrum. Ret-
Källa: Internet Archive ·
