Sida 383
753
Nervus — Nervvävnad
754
ningens övergång från ett neuron (se Nervvävnad) till ett annat medför bl. a., att ledningen sker långsammare och blott i en riktning. Nära reflexerna stå de automa'ti8ka rörelserna (t. ex. andnings- och hjärtrörelser), där utlösningen sker genom en i nervvävnaden uppträdande retning. Även en till synes enkel reflex visar sig vara rätt komplicerad. Så åtföljes en böjning av en extremitet regelbundet av en avslappning av motsvarande sträckmuskel (reciprok innervation). Om olika reflexfunktioner Be Reflexer. För de mer komplicerade reflexerna behövs medverkan av "överordnade centra" i förlängda märgen och hjärnstammen. Mest komplicerade bli viljerörelserna, då de högsta centra (i stora hjärnans bark) träda i verksamhet. Ryggmärgen är segmentellt anordnad. Svarande mot ett kroppssegment utgå afFerenta banor genom ryggmärgens bakre rötter och efferenta banor från de främre. Flera reflexer (senreflexer, i viss utsträckning gång m. m.) ha sina centra i ryggmärgen. I förlängda märgen ligga bl. a. livsviktiga centra, andningscentrum samt kärlcentrum, genom vars verksamhet blodkärlens vidd regleras. — Autonoma N. skiljer sig från centrala N. genom att konnektorneuronet fortsätter genom främre rötterna (i regel) och först i ett perifert ganglion omkopplas. Reflexer utlösas här på glatt muskulatur, hjärta och körtlar. De flesta av dessa organ få autonom innervation dels från sympatiska, dels från parasympatiska systemet. Mellan dessa båda råder ett motsatsförhållande, så att retning av ett organs parasympatiska nerv ger motsatt effekt till ret-
ning av dess sympatiska innervation. Även farmakologiskt framträder detta motsatsförhållande. Det autonoma systemet är undandraget viljans inflytande (därav namnet).
Ne'rvus, lat., nerv.
Ne'rvus re'rum (gerenda'- rum), lat., "(alla) företags livsnerv", citat från Cicero, åsyftande penningen.
Nervvävnad (jfr Nervsystem), från celler i ryggmärgsröret (jfr Fosterutveckling sp. 408 och Hjärna sp. 798 f.) härstammande vävnad i djurkroppen. N. består av nervceller och (åtminstone hos ryggradsdjur) av neuroglia. — Nervcellerna leda sitt ursprung från unga celler, n e u r o - b 1 a' s t e r, från vilkas ena pol utväxer ett långt, smalt utskott, nervtråd 1. neuri't, vars förgreningar kallas kollater a' 1 e r ; från andra delar utväxa dendri'ter, utskott, som vanl. förgrena sig i cellens närmaste omgivning. En dylik fullt utvecklad nervcell kallas n e u - r o' n. En bunt intill varandra liggande nervtrådar bildar en nerv. Nervceller i ganglier kallas ga'nglieceller. I neuronen finnas ledande element: fina trådar, neurofibri'l- 1 e r, som från dendriterna övergå i cellkroppen och fortsätta ut i neuriten. I cellkroppen finnas s. k. N i s s 1 k o r n, som förbrukas vid stark cellfunktion och trol. äro näringskorn. Nervtrådarna äro märglösa (nakna) 1. märghaltiga, klädda med en elektriskt isolerande märg- 1. myeli'n8kida. Nervcellerna äro kombinerade med varandra (till nervkedjor m. m.), varigenom intryck från en cell kunna överföras till andra.
Källa: Internet Archive ·
