Sida 390
(67
Neutralitet
768
utom av England, som fortsatte att uppbringa och prisdöma neutrala fartyg, som transporterade fientligt gods. I mitten av 1700-t. utfärdade England än mer skärpta bestämmelser. Ständiga konflikter med och gensagor från de neutrala följde. Av M. H ii b - ner (se d. o.) framlagda principer inledde en ny period i N:s historia, då de sedermera blevo grundläggande för det första väpnade neutralitetsförbundet av 1780 mellan Sverige, Danmark och Ryssland. Detta åsyftade gemensamt uppträdande till försvar för vissa regler, nämligen bl. a. att fientligt gods skulle vara fritt under neutral flagga, att endast varor, som uteslutande skulle användas till krigsbruk voro kontraband samt att neutrala fartyg ägde att obehindrat färdas mellan de krigförandes hamnar och utefter deras kuster. Till dessa regler anslöto sig en hel del länder, dock ej England. Under de franska revolutions- och Napoleonskrigen inträdde på neutralitetsrättens område nästan fullständig rättslöshet, som först småningom gav vika. Vid Krimkrigets utbrott förklarade England och Frankrike, att de ej skulle konfiskera fientligt gods under neutral flagga. Ryssland avgav liknande förklaring. Efter freden 1856 erkändes genom Pari sdeklarationen (se d. o.), att neutral flagga skyddar fientligt gods utom krigskontraband, varjämte konfiskation av neutralt gods utom kontraband under fientlig flagga förbjöds. Den neutrala sjöfarten tryggades vidare genom bestämmelsen, att en blockad för att vara bindande skall vara effektiv. Deklarationens bestämmelser blevo allmänt erkända men voro i flera avseenden
ofullständiga. En internationell reglering av N., direkt avseende den neutrala handeln och sjöfarten, skedde först genom Londondeklarationen (se d. o.), som visserl. icke ratificerades av England, men vars regler närmast voro ett uttryck för gällande sedvanerätt. — Spörsmålet om vilka förpliktelser N. medför, blev i äldre tid sällan behandlat. Det upptogs i slutet av 1700-t. av G. F. v. Mårtens (se d. o.), och under 1800-t. utformades det moderna neutralitetsbegreppet, med fastslående av att såväl de neutrala som de krigförande stå till varandra i ett visst rättsförhållande med därav härflytande rättigheter och förpliktelser. Vad som väsentligt bidrog till denna utveckling var Alabamaaffären. Under nordamerikanska inbördeskriget utrustades i England för sydstaternas räkning en del kryssare, bl. a. Alabama, avsedda att användas mot nordstaterna. Efter kriget krävde amerikanska regeringen av den brittiska ersättning för den skada, som de amerikanska handelsfartygen lidit, och vid skiljedom dömdes England att utge skadestånd. I Washingtontraktaten 1871 (före skiljedomen) enades man om vissa grvmdsatser, nämligen att en neutral regering dels vore förpliktad att iaktta due diligence, nödig noggrannhet, för att inom sin jurisdiktion hindra utrustning av skepp, som antoges vara avsett att deltaga i kriget, dels icke måtte tillåta, att de krigförande använde dess hamnar 1. sjöterritorium till bas för krigsoperationer 1. försågos med vapen och krigsförråd 1. värvade manskap. Ehuru formellt icke allmänt antagna, blevo dessa regler av stor betydelse. 1862 utfärdade nya
Källa: Internet Archive ·
