Sida 461
897
Nordamerikansk litteratur
898
som satte föga spår i litteraturen, steg såväl litteraturintresset som självkänslan i den unga staten. Uttryck härför gåvo Washington Irving och J. F. C o o p e r (se dessa ord), vilkens indian- och skogs jagar romaner blevo Nord-Amerikas första bidrag till världslitteraturen. Deras samtida W. C. Bry an t (d. 1878) var en populär from tankelyriker och landskapspoet. Den europeiska romantiken och idealismen förbli sedan huvudströmningarna i Amerikas litteratur, fast de i viss mån få en puritansk färgton. — På 1830-t. började en blomstringstid för Nya Englands litteratur. Den isolerade E. Å. Poe (se d. o.) skapade en suggestiv, mystisk och musikalisk lyrik samt skrev fantastiska korta berättelser. Befryndad med unitarismen, vars apostel W. E. Channing (se Unitarier) övade stort inflytande, var transcendentalismen, en amerikansk form av dogmfri, idealistisk och individualistisk förnuftstro, vars främste representant var E. W. Emerson (se d. o.), en moralist och förkunnare, som intar en central plats i det amerikanska medvetandet. H. Longfellow (se d. o.) vann utomordentlig popularitet med sina harmoniska dikter, som ofta behandlade inhemska ämnen. Djupare konstnär var romanförfattaren N. H a w - thorne (se d. o.) en förfinad puritansk psykolog. Jämte dessa förgrundsgestalter må nämnas naturskildraren H. D. Thoreau (d. 1862), kritikern J. R. Lowell (se d. o.) och kväkarskalden J. G. Whittier (se d. o.). H. B ee cher S t o we (se d. o.) vann världsrykte med sin mot negerslaveriet riktade roman Onkel Tom» stuga. Epokens littera-
tur var i sin helhet patriotisk och moralisk men saknade sammanhang med eller intresse för verkligheten och samhällsutvecklingen liksom personlig glöd och hade ofta en schablonmässig, sentimental och konventionell prägel. Ensam och länge ringaktad var W. Whitman (se d. o.), som i extatisk fri vers förkunnade demokratins evangelium, människosjälens självtillräcklighet och odödlighet och Amerikas oändliga framtid. — Efter slavkriget 1861 — 65 uppstod en strävan till starkare realism och bestämd lokalfärg, som fick sina främsta företrädare i B r e t Harte (se d. o.), som med humor och känsla skildrade guldgrävartidens Kalifornien, och W. D. Howells (d. 1920), en fin och korrekt iakttagare, i vars romaner man finner ansatser till den naturalism, som kännetecknat skildrarna från "the middle West". Störst som själsskildrare var H. James (se d. o.), vars romaner dock vanl. behandla europeiska ämnen. En egenartad sida av folklynnet, den burleska humorn, gjorde sig gällande hos flera författare, som hämtade sina ämnen från pioniärlivet under de årtionden, då uppodlingen av kontinenten oavlåtligt fortsattes västerut, bl. a. Bret Harte, A. Ward (d. 1867) och främst Mark Twain (se Clemens) med sina improvisatoriskt friska och originellt karaktäristiska skildringar från Mississippidalen. — Spansk- amerikanska kriget framkallade ett årtiondes livlig alstring av historiskt-romantiska romaner med inhemska ämnen, men f. ö. har verklighetsskildringen i novell- och romanform varit härskande. Litteraturen har flyttat väster ut i pioniärernas spår;
29.
Lex. VIII.
Källa: Internet Archive ·
