Sida 462
899
Nordamerikansk musik — Nordamerikansk teater
900
med E. W, Howe (f. 1854) och Hamlin Garland (f. 1860) kom en saklig, allvarlig prosadiktning om människor och förhållanden i väststaterna, där författaren ej längre hämmades av det pryderi och den rädsla för att vidröra aktuella spörsmål 1. blotta samhällets skuggsidor och människors felsteg, som präglat flertalet föregångare. Socialt missnöje och kritik framträdde hos Frank Norris, Upton Sinclair och Jack London (se dessa ord) ; den senare odlade dock mest en romantisk vildmarksoch sjölivsnaturalism. Tragiken i det amerikanska nutidslivets futtighet och grymma misshushållning med människomaterialet är innehållet i T h. Dreisers (f. 1871) kompakta storstadsromaner, medan Sinclair Lewis (se d. o.) humoristiskt beler hyckleriet och självbelåtenheten i småstaden, som av Edgar Lee Masters (se d. o.) i Spoon river anthology rönt en bitter och hård medfart. Kritisk och oppositionell, självrannsakan de och socialt nagelfarande är en stor del av denna moderna vitterhet. Willa Cather (f. 1876) ger präktiga bilder av invandrarna; hos Sherwood Anderson (f. 1876) sjuder i originella berättelser tidens oro. Poesin strävar efter 1910 att frigöra sig från inhemsk schablon och europeiska förebilder. E. A. R o b i n s o n (f. 1869) är en manlig, reflekterande skald; Robert Frost (f. 1875) skildrar vardagsliv bland lantfolket i Xva England, V a - c hel Linds ay (f. 1879) diktar expressionistiska sånger, CarlSandburg (f. 1878) besjunger Chicagos rök och stål, präriernas ändlösa vetefält ; Sara Teasdale (f. 1884)
är en melodisk centrallyriker. — Osjälvständig och svag är dramatiken ; Eugene 0'Xeill (se d. o.) har blivit ryktbar genom sensationell naturalism.
Nordamerikansk musik. Musiklivet, som i äldre tid huvudsakl. bar religiös prägel, har först under 1800-t. och senare nått en rikare och mångsidigare utveckling, särskilt i de större städerna. Av en äldre tonsättargeneration anslöto sig Paine, Parker m. fl. till tyska efterromantiska strömningar, under det C h a d - w i c k samt framför allt Mac D o w e 1 1 skapat en mera personligt egenartad stil. En strävan att sammansmälta primitiv, nationell melodik med europeisk teknik förmärkes bl. a. hos G i 1 b e r t, Powell och Shepherd, andra riktningar representeras av M a - son, Loeffler, Grainger m. fl. Stående operor finnas i Xew York (se Metropolitan Opera), Boston och Chicago.
Nordamerikansk teater. Redan under förra hälften av 1700-t. förekommo i Amerika spridda föreställningar av kringresande trupper, men puritanismen såg dessa försök med oblida ögon, och lagstiftningsåtgärder vidtogos. Emellertid kunde man icke genomföra något teaterförbud, minst av allt sedan engelska sällskap börjat hitta vägen över Atlanten. Mest bekant av dessa var H a 1 1 a m s, som spelade under senare hälften av 1700-t. Sin glansperiod fick N. vid 1800-t :3 mitt, då landet gästades av ryktbara europeiska konstnärer, vilka utövade ett starkt inflytande även på den nationella skådespelarkonstens utveckling. Amerikas kanske störste skådespelare anses vara EdwinBooth (f. 1833, d. 1893), som Bärskilt framträdde i
Källa: Internet Archive ·
