Sida 475
925
Nord-Amerikaa Förenta Stater (Förvaltning)
926
Nord-Amerikas
Förenta Statera presidenter
(med ämbetsAr).
G.
Washington 1789—97
J.
Tolk 1845 — 19
C.
Arthur 1881—85
J.
Adams 1797—1801
Z.
Taylor 1849—50
G.
Cleveland 1885—89
T.
Jefferson 1801—09
M.
, 1-lllmore 1850—53
I'..
Harrlson 18S9— 93
J.
MaUison 1809—17
K.
Pierce 1853—57
(i.
Cleveland 1893—97
J.
Mouroe 1817 — 25
J.
Bucbanau 1857— Gl
W
. -McKlnley 1897—1901
J.
Q. Adams 1825—29
A.
Lincoln 1S61— 05
r.
Koosevelt 1901 — 01»
A.
Jackson 1S29 — 37
A.
Johnson 1S65 — 09
\v
. Taft 1009—13
M.
Vau Huren 1837 — Jl
r.
Grant 18G9— 77
\v
. Wllson 19i:! — 21
\V
. HarrisoD 1841
K.
Uayes 1877—81
w.
HardiDg 1921—23
J.
Tyler 1841—15
J.
Garfifld 1S81
c.
Cooliilge 1923—
makten har presidenten, som väljes för 4 år. Ämbetsperioden börjar 4 mars under år efter skottår. Enl. tradition mottas ej val mer än två perioder i följd. Valet förrättas av elektorer, vilka väljas i nov. året förut. Valkampanjen knyter sig till elektorsvalet, med vars utgång elektorernas formella presidentval i jan. i sak är avgjort. Presidenten utnämner en regering av 10 departementschefer. Den förnämste är statssekreteraren (utrikesministern), men presidenten bildar och leder själv regeringen, även reellt. Den lagstiftande makten utövar kongressen, som sammanträder årligen i dec. (presidenten har dock suspensivt veto och rekommendationsrätt). Kongressen består av senaten och representanternas hus. Såväl senatorer som representanter väljas för 6 år genom allmänna val av i de olika staterna valberättigade medborgare. Varje stat väljer två senatorer och ett efter folkmängden avpassat antal representanter. Utöver de för båda husen gemensamma lagstiftningsfunktionerna har senaten bl. a. den att godta 1. förkasta fördrag med främmande makter. Författningsändringar (i form av tillägg) ske på initiativ av båda husen (med % majoritet) 1. av % av staterna och skola godkännas av % av staterna genom legislaturerna 1. särskilda conventions. — De enskilda staterna välja (genom allmän röst-
rätt för män och kvinnor över 21 år, med varierande detalj bestämmelser) en guvernör och en tvåkammarrepresentation, varvid senatorsvalen ske i större valkretsar än representantvalen. Staternas regeringar och högsta ämbetsmän utses i regel delvis genom folkval, delvis av legislaturen. — Liksom den långtifrån största staden Washington är förbundshuvudstad, så äro även de flesta staternas regeringar förlagda till smärre städer. Staterna förbehållna äro lagfrågor i allm., medan förbundsmyndigheterna främst handha utrikespolitik, försvarsväsen och sådan näringspolitik, som berör flera stater. Det allmänna politiska intresset har på senare tid förskjutits från staten till förbundet, som från staterna övertagit många aktuellt viktiga uppgifter, SS. trust- och förbudslagstiftning. Kompetenstvister mellan stats- och förbundsmyndigheterna samt frågor om åtgärders författningsenlighet hänskjutas till domstol, i sista hand till högsta förbundsdomstolen, som kan försätta ur kraft mot författningen stridande lagar och åtgärder. — Förvaltningen är i olika delar av N. koncentrerad till olika myndigheter. I de n.ö. och de v. staterna äro stadsdistrikten {townships) den viktigaste enheten, i södern däremot den större enheten grevskap (county). I de mell. och n.v. staterna äro dessa system kombinerade och blan-
Källa: Internet Archive ·
