Sida 492
959
Nordenskiölds hay — Nordensvan
960
Adolf Erik Nordenskiöld, ning. 1878 tog han ledningen av Vegaexpeditionen, som fullbordade nordostpassagen 1879 (se Polarexpeditioner). Expeditionens lyckliga resultat väckte oerhört uppseende, och Vegas hemresa blev ett fullständigt triumftåg (1880). 1883 företog N. en ny expedition till Grönland och framträngde från v. långt in på inlandsisen, dock utan att, som han väntat, finna isfri mark. N. har utom resebeskrivningar offentliggjort ett stort antal vetenskapliga skrifter i mineralogi, geografi och kartografins liistoria (bl. a. Facsimile atlas till kartografiens äldsta historia, 1889 j Periplus, utkast till sjökortens och sjöböckernas äldsta historia, 1897). Led. av Sv. akad. 1893, av A. K. 1869—71, 1881— 87, 1891—93. — 3. Erland K, f. 1877, den föreg:s son, frih., etnograf och forskningsresande, intendent vid Göteborgs museum 1913, prof. vid Göteborgs högskola 1923, har från forskningsresor i s. och v. Syd- Amerika hemfört stora etnografiska samlingar och bl. a. utgivit De sydamerikanska indianernas kulturhistoria (1912), Comparative ethnographical studies (5 bd, 1919—22).
Nordenskiölds hav, se A s i e n sp. 726.
Nordenskjöld (jfr Nordenskiöld). 1. Otto Henrik N., f. 1747, d. 1832, frih., viceamiral. Efter tjänst i engelska och franska marinerna blev N. 1782 chef för den svenska neutralitetseskadern och därpå medhjälpare först till H. af Trolle, sedan till K. A. Ehrensvärd. Under 1788 — 90 års krig var N. ss. flaggkapten hos hertig Karl den verklige ledaren av rustningsarbetet och krigsrörelserna till sjöss. Särskilt har N. förtjänsten av segern vid Högland. Inseglingen i Finska viken 1790, som ledde till instängningen vid Viborg, skedde mot hans råd. — 2. Otto N., f . 1869, den föreg:s sonsons son, geograf, geolog och forskningsresande, prof. vid Göteborgs högskola 1905. N. har lett vetenskapliga expeditioner, främst Antarcticexpeditionen 1901 — 03.
Nordenström, Gustaf, f . 1835, d. 1902, gruwetenskapsman, prof. vid Tekn. högskolan 1869—1900, bidrog ss. konsulterande ingenjör till svenska gruvhanteringens utveckling, bl. a. genom införande av rationella brytningsmetoder och maskinell bergborrning.
Nordensvan. 1. Carl Otto N., f. 1851, d. 1924, generalmajor (1911), militärvetenskaplig författare, chef för Värmlands regemente 1900 — 11. Av N:s rika produktion märkes Handbok för svenska arméns befäl (2 bd, 1879 — 80), Det stora världskriget (tills, med V. Langlet, 9 dir, 1914 —21), Karl XII (1918). — 2. Georg N., f. 1855, den föreg:s broder, skriftställare. N. studerade först vid Konstakademin men framträdde sedan som skönlitterär författare (bl. a. konstnärs-
Källa: Internet Archive ·
