Sida 643
1261
Oklokrati— Okta?
1262
Oklokrati' (av grek. o'klo8, folkmassa, och kratei'n, härska), se Demokrati sp. 214.
0'knos, en gestaJt i det grekiska dödsriket, vilken liksom andra brottslingar, ss. danaiderna och Sisyfos, i underjorden blivit dömd till ett ständigt fruktlöst arbete. O. tvinnar ständigt på den ena ändan av ett halmrep, vars andra ända uppätes av en åsna.
Okome, socken i Hall. 1., jämte Köinge och Svartrå pastorat i Göteborgs stift. 1,040 inv.
Okränkbarhet 1. i n t e g r i - t e' t, det rättsskydd till person 1. egendom, som någon i allm. 1. i visst enskilt hänseende åtnjuter; särskilt, i statsrättslig terminologi, det skydd, som tillförsäkras statsmaktens främsta organ, konungen och riksdagen. Den svenska R. F. innehåller stadganden om O. i sistnämnda hänseende, kompletterade genom strafflagens bestämmelser (jfr Högförräderi och Majestätsbrott). Konungen är enl. R. F. § 3 oansvarig såväl för sina regeringshandlingar som för sina handlingar som enskild person. Varje användande av våld mot riksdagen, dess kamrar 1. utskott anses enl. R. F. § 110 som förräderi, och det ankommer på riksdagen att åtala brottet. En riksdagsman får icke ställas under åtal 1. berövas sin frihet för sina gärningar 1. yttranden i denna egenskap, utan att den kammare, som han tillhör, genom uttryckligt beslut har lämnat sin tillåtelse därtill. Blir riksdagsman, medan riksdag är samlad, 1. under resa till 1. från riksdagen, då man vet honom vara stadd i sådant ärende, med ord 1. gärning ofredad, tillämpas lagens bestämmelser om våld och förolämpning mot ämbetsman i 1. för ämbete.
Så blir även förhällandet, om riksdagens fullmäktige, revisorer, justitie- 1. militieombudsman, sekreterare 1. kanslibetjänte våldföras 1. förolämpas. Om en riksdagsman beskylles för brott, som kan medföra minst 2 års straffarbete, vid vilket häktning annars är obligatorisk, får han, såvida han ej gripits på bar gärning, ej häktas, förrän domaren efter anställd rannsakning prövat detta skäligt.
Oktae'der (av grek. oTcto', åtta, och he'dra, yta) , se P o 1 y e - der.
Okta'n, metankolväte av sammansättningen CgHis.
Okta'nt (av lat. o'cto, åtta). 1. Se S e X t a n t. — 2. De åtta delar, i vilka en sfär delas av tre mot varandra vinkelräta plan genom medelpunkten.
Okta'v (ital. ottava, av lat. octa'va, åttonde). Boktr. Se F o r - mat. — Mus. Ättonde tonen uppåt från en viss ton räknat (jfr Intervall); även benämning på hela tonomfånget mellan två toner med en 0:8 mellanrum (ex. c — h). De olika oktavgrupperna benämnas efter höjdläge (svängningstal), räknade från vänster på pianots klaviatur, suhkontraoktav (Ca — Hj), kontraoktav (C, — Hl), stora 1. grova O. (C — H), lilla 1. ostrukna O. (c — h), ettstrukna O. (c' — h*), tvåstrukna O. (c»— h') o. s. v. Kort O. kallas å äldre orglar (manual, pedal) djupast liggande O., vilka sakna toner för ciss, diss, fiss, giss. Tecknet 8 :va (octava, ottava) anbragt över 1. under noterna anger dessas utförande i en högre, resp. lägre O., än noteringen utvisar. — Teol. I romerska kyrkan betecknar O. den på åttonde dagen efter en stor helgdag följande efterfirningsfesten.
Källa: Internet Archive ·
