Sida 65
113
Mission
114
annan religion har emellertid kristendomen bedrivit M. De första årh. alltifrån Paulus' dagar voro en oerhört kraftig missionsperiod, under vilken kristendomen snabbt spriddes ej blott över hela romarriket utan ock därutanför åt ö. (Armenien, Persien och dess grannländer) och åt s. (Etiopien och Arabien) samt även, i samband med folkvandringarna, fördes till en hel del germanstammar (först till västgoterna genom Wulfila). Mot gamla tidens slut bedrevo iriska munkar en ivrig M. ej minat på kontinenten (se Irland sp. 1499), vilken under medeltidens första skede efterföljdes av en angelsachsisk-katolsk (framför allt genom Bonifatius). Sist av germanerna kristnades de nordiska folken (med början genom Ansgar, definitivt från 1000-t., särskilt genom engelsk M.)- Bland öst-Europas slaver vann kristendomen insteg från 800-t. (jfr bl. a. Kyrillos 3). Ryssland vanns på 900-t. för grekiska kyrkan. Polen från samma tid för den romerska. Till de slaviska, baltiska och finska stammarna s. och ö. om Östersjön fördes kristendomen slutgiltigt under 1100— 1300-t., till övervägande del i samband med erövringskrig och korståg från Tyskland (jfr bl. a. Tyska orden), Danmark och Sverige. Bland lapparna påbörjades M. under medeltiden men tog fart först under nya tiden (jfr Lappar sp. 248) . M. utom Europa bedrevs under den egentliga medeltiden dels av nestorianerna (se d. c), dels ock under 1200- och 1300-t., av franciskanerna, bl. a. (ehuru utan framgång) bland islams bekännare i Egypten och Marocko och från 1200-t:3 slut med iver i de mongoliska
rikena. Dessa missioner förföllo dock från 1300-t :s slut. De stora upptäckterna beledsagades och efterföljdes av en ivrig M., från 1500-t. utom av tiggarordnarna uppburen spec. av jesuiterna (bl. a. i Indien och Japan genom Xavier, i Kina genom Ricci m. fl.). Särskilt i Japan och Kina kunde M. uppvisa storartade framgångar. I Japan inträdde dock snart en reaktion, som ledde till kristendomens undertryckande (se Japan sp. 70), medan i Kina och på andra håll ett bakslag kom först på 1700-t. — De protestantiska kyrkorna voro under 1500-t. alltför upptagna av omsorgen om sitt bestånd och sin inre konsolidering för att kunna tänka på M. Därtill behärskades de nyupptäckta områdena av katolska makter. På 1600-t. upptogo emellertid Holland och England arbete bland infödingarna i sina kolonier. Tvenne engelska sällskap för M. i kolonierna bildades ock (1649 och 1701), men dessa förde länge ett tämligen tynande liv. Lutherska kyrkan var alltjämt dels i stort sett ur stånd till M. (bl. a. genom Trettioåriga krigets förlamande inverkan), dels ock principiellt ovillig. Ett undantag bildar i viss mån Sverige genom den i samband med kolonisationen i Nord-Amerika bedrivna M. bland indianerna (1643—55, 1696—1725). Med pietismen vaknade emellertid även i den lutherska kyrkan ett direkt intresse för M., vilket fann sitt första uttryck i sändandet av tvenne halleska missionärer (1705) till danska kolonin Trankebar i Indien. Herrnhutarna funno snart därefter vägen till en mängd olika verksamhetsfält. I England kom en stark väckelse
Källa: Internet Archive ·
