Sida 694
1363
Ordinarie räntan — Ordklasser
1364
Ordjur. Ost-or.
Ordinarie räntan, se G r u n d-
skatt sp. 15.
Ordina'rium mi'ssae, se Mässa sp. 533.
Ordina'rius (lat., eg. som hör till ordningen, av o'rdo, ordning) har varit brukligt som titel, bl. a. under reformationstidevarvet för svenska biskopar.
Ordina'ta (lat., tiUordnad), se Koordinatsystem.
Ordinatio'n (lat. ordina'tio, förordnande). 1. Av läkare given föreskrift. — 2. Prästvigning. Person, som prästviges, kallas ordin a' nd. — Ordin e' ra, förordna, föreskriva (läkemedel) ; inviga till präst.
0'rding, Johannes, f. 1869, norsk liberal teolog, prof. i dogmatik 1906. 0:s utnämning framkallade en våldsam opposition bland de gammaltroende och ledde till upprättande av Menighetsfakulteten (se d. o.).
Ordinä'r (fr. ordinaire), vanlig, medelmåttig, medel-.
Ordinär stråle, se Dubbelbrytning.
Ordjur, Tyrogly'phidae, en fam. mycket små, vita 1. ljusröda, glänsande, glatta Kvalster. O. leva på allehanda ämnen ur växt- och djurriket. Larverna spridas under ett utvecklingsstadium, då de SS. "vandringslarver" sitta fasthakade på kring-
flygande insekter. Allmänna äro bl. a. det 0,4 (honan 0,7) mm. långa m j ö 1 o r e t, Tyrogly'phus fari'nae, som lever i mjöl m. fl. torkade växtämnen, o s t o r e t, TyroglypJius si'ro, som är spec. vanlig på ost och av denna bildar ett mjöllikt stoft, samt det 0,5 mm. långa h u s o r e t, Glycy'phagiis dome'sticus, som kan uppträda massvis i möbelstoppningar, på socker, sylt m. m. — O. äro svåra att utrota. Det infekterade ämnets förstörande 1. tvättning med såpvatten är stundom effektivt.
Ordklasser, de grupper, i vilka ett språks ord från vissa synpunkter kunna indelas : substantiv, adjektiv, verb, pronomen, räkneord, adverb, konjunktion och preposition (jfr X o m e n och Partikel). Dessa O. kunna dock ej särskiljas 8S. varandra helt uteslutande avdelningar inom ett enhetligt system, ej heller får man vid indelningen anlägga blott en enda synpunkt utan måste uppmärksamma såväl ordets betydelse och form som dess funktion i satsen. Varje O. omfattar då främst en typisk grupp av ord, som uppvisa en viss ordinarie förening av tre kännetecken, ett från vart och ett av de nämnda områdena. Ett typiskt verb t. ex. betecknar en handling, har ett visst slags böjning och tjänstgör som predikat. Men vid sidan om dessa typiska ord inom varje O. finnas sådana, som blott delvis äga gemensamhet med dem. Så kan ett verb 1. ett substantiv, med bevarande i övrigt av sina resp. kännetecken, ange egenskap {gulna; han är en åsna), ett adjektiv kan ange person och böjas som substantiv {hel-ant), ett adverb kan få adjektivets funktion (han är uppe) 1. anta dess böjning {lågorna skor).
Källa: Internet Archive ·