Sida 775
1525
Palatin — Paleografi
1526
dem, som artikuleras med tungryggen, och vokaler. Ex. : g, k före t, e samt a. k. främre vokaler. Jfr Kakuminal.
Palati'n (lat. palaWnus, av Pala'tium, se Rom), fordom i flera europeiska länder, es. England, Ungern och Polen, titel på vissa höga hov- och ämbetsmän. I Frankiska riket, dur P. fxmnoa till 800-t:s slut, voro ämbetets befogenheter militära och främst juridiska, i det P. ägde döma konungens dom. Jfr P f a 1 z - greve och Paladiner.
Palatinska kullen, Palati'- n e n, P a 1 a' t i u m, se Rom.
Palats (av Palatium, se Rom). Med pala'tium 1. pala'8(se även Hall) betecknades under medeltiden boningshuset 1. festbyggnaden (stundom blott festsalen) inom en furstlig borg. I Italien och Frankrike fick P. (palazzo, resp. palais) betydelsen adligt (1. furstligt) stadsslott 1. administrationsbyggnad, i stad, och slutligen har P. övergått till att beteckna praktfull byggnad i allm.
Palauöarna [palao'-], se Pelewöarna.
PalaVan, sp. Paragua, ö bland Filippinerna.
PalaVer (av port. palavra, ord, tal), urspr. portugisernas förhandlingar med negrerna på Guineakusten, senare i allm. förhandlingar mellan vita och svarta 1. mellan de senare inbördes. I överförd bet. ordrikt, innehållsfattigt prat.
Palazzo [-la'tt8å], se P a 1 a t s.
Palea'rktiska regionen (av grek. palaio's, forntida, och arktisk), se Djurgeografi.
Palembang, huvudstad i ett residentskap med samma namn, s. Sumatra, Nederl. Indien. Export av kaffe och bergolja. 75,000 inv.
Palencia [-lä'nnthia]. 1. Provins i n. Gamla Kastilien, n. Spanien. Känd för sina yllevävnader. 195,000 inv. — 2. Huvudstad i P. 1. Sengotisk katedral med rik inredning. Klädesväverier. Järnvägsknut. 18,000 inv.
Palenque [-lä'nnke], mindre stad i prov. Chiapas, Mexiko. I närheten ruiner av en mayansk stad, vars blomstringstid inföll vid den första stora mayakulturperiodens slut.
Paleobiologi', Paleobotan i' k (av grek. palaio's, forntida, och biologi, resp. botanik), se Paleontologi.
Paleoce'n, P a 1 e o g e' n (av grek. palaio's, forntida, och cocen, resp. grek. ge'nein, födas), se Tertiärperioden.
Paleogeografi' (av grek. palaio's, forntida, och geografi), förhistorisk geografi, grundar sig pä geologin och paleontologin och avser att utreda växlingen mellan land och hav under äldre tider. Vissa växt- och djurgeografiska förhållanden ha lett en äldre skola till antagandet av numera försvunna landbryggor tvärsöver oceanerna. Detta antagande är dock svårt att förena med geologiska, särskilt isostatiska (jfr Isostasi) förhållanden, och bland geologerna räknar man numera hellre med oceanernas och kontinenternas relativa permanens (perman e'n8- teorin). Jfr Kontinentalflytningsteorin.
Paleografi' (av grek. palaio's, forntida, och gra'fein, skriva), vetenskapen om i äldre tider brukade skriftarters (majuskel-, minuskel-, karolingisk, gotisk o. s. v. skrifts) beskaffenhet, utveckling och tolkning. P. står i nära samband med diplomatik, sfragistik m. fl. historiska hjälpvetenskaper.
Källa: Internet Archive ·
