Sida 827
1629
Parapet — Parasit
1630
hårt, träaktigt skal, i vilket en tapp lossnar vid mognaden. P. äro rika pii olja och äggviteiimnen.
Parape't (ital. parapetto, av parare, skydda, och petto, bröst), bröstvärn, t. ex. på en kaj, vågbrytare e. d.
Paraply (fr. paraplui, mot regn) , regnskärm. Jfr Parasoll.
Parapo'dier (av grek. para', bredvid, och po'dion, liten fot), se Polychaeta.
Parasele'ner (av grek. para', bredvid, och sele' ne, måne), bimånar, halofenomen (se d. o.), motsvarande bisolar.
Parasi't (grek. para'sitos, av para', bredvid, och si'tos, föda). I. Organism, som lever (snyltar, parasit e' rar) på och hämtar sin näring från en annan levande organism, värddjur 1. värdväxt, och därigenom skadar denna. Detta levnadssätt kallas parasit i' sm. Då ingen skada tillfogas organismerna, sägas de leva i kommensali'sm, och då båda dra nytta av samlivet, i symbios (se d. o.). E' k t o - parasiter leva på värdens hud 1. andra yttre organ, e n d o - 1. e'ntoparasiter (i fråga om djur även entozo'er) i värdorganismens inre organ; mellan dessa typer finnas övergångar. — Bot. Parasitiska växter kunna vara o b 1 i g a' t a P., d. v. s. kunna icke undvara parasitlivet, 1. ock vara fakultati'va, d. v. s. blott under vissa omständigheter parasitiska. Till de senare höra bl. a. vissa mögelsvampar (t. ex. Penicfllium glnu'- cum), vilka leva på gammal ost o. d. men även kunna infektera öppna sår. P. äro särskilt vanliga bland bakterier och svampar, relativt sällsynta bland högre
växter. Ex. pä obligata P. bland svenska fanerogamer äro vätterosen, som även saknar klorofyll och därför är ur stånd att assimilera kolsyra, samt Cuscu'ta och mistel, vilka senare dock innehålla klorofyll (spec. den sistnämnda) och därför själva kunna assimilera kolsyra samt således ej hämta all näring från värdväxten (halvparasiter). Fakultativa P. 1. obligata halvparasiter äro vanliga inom fam. Scrophularia'ccae (ögontröst, Melampi/'- rum m. fl.). Halvparasiter uppta trol. huvudsakl. oorganiska närsalter och vatten från värdplantan. Frön av P. gro ofta blott vid närvaro av en värdplanta. — Jfr Epifyter och Saprofyter. — Zool. Många lägre djur, ss. vissa urdjur, maskar (bl. a. inälvsmaskar, SS. Angui'llula, binnikemaskar. Guineamask, leverflundra, palissad-, pisk-, spol- och springmask, trikin), kräftdjur, insekter m. fl., äro P. Vanl. medför parasitismen en ombildning av kroppsform och organisation hos P. : vidhäftningsorgan, ss. hakar, sugskålar, utbildas, ställflyttningsorgan och, spec. hos entoparasiter, sinnesorgan, nervsystem och tarmkanal reduceras och kunna ss. obehövliga helt försvinna. Värddjurets kroppssafter upptas då direkt genom P:s hud. P:s könsorgan utvecklas däremot starkt. Äggproduktionen måste (hos entoparasiter) vara mycket stor, då endast en ringa procent av äggen slumpvis hamnar i ett nytt värddjur. Larver av vissa P. (t. ex. sugmaskar) parasitera på en 1. flera mellanvärdar, innan full utveckling nås hos det sista värddjuret. överföringen sker oftast så, att det ena djuret uppäter det andra, parasitförande, och sålimda nödgas överta värd-
Källa: Internet Archive ·
