Sida 301
589
Namnlagen — Namnlösa sällskapet
590
varit naturnamn: Näs, Svartsjö, Bäckaskog. Det nordiska ortnamnsskicket har i stort sett bevarat den indoeuropeiskt-gerraanska karaktär, som det erhållit trol. redan under stenåldern. Att N. från denna tid bevarats till vår tid, har ej kunnat bevisas; men åtminstone om bronsåldersnamn är detta en sannolik förmodan. Om den inbördes tidsföljden mellan vissa namntyper är man rätt enig men ej om de absoluta tidsbestämningarna. Bland viktigare N. märkas i tidsföljd: de på -stad (med bet. bostad), -bil, -torp {-arp, -rup), -röd (röjning), -hult, -bo (da). — De skriftliga källorna för ortnamnen, bortsett från länders N. o. d., gå ej längre tillbaka än i bästa fall till medeltiden — enstaka N. träffas dock på runstenar åtminstone från 1000-t. Att många N. äro hedniska, framgår direkt därav, att de innehålla minnen om hednisk dyrkan: Odensvi (Odens helgedom). Torsåker o. s. v. — N a mn f or skn i n g (onomat ologi') är, SS. en med vetenskaplig metod idkad gren av språkforskningen, en ganska ung vetenskap. Den nordiska namnforskningen, som i tidskriften Namn och Bygd (se d. o.) har sitt eget organ, kan sägas ha blivit förebildlig också för andra länders. Delvis måste person- och ortnamn studeras i sammanhang, ty personnamn ingå ofta i ortnamn, och omvänt uppstå de förra stundom ur de senare (se ovan). Bland särskilt studerade personnamnsfrågor må nämnas: frågan hur N. bildas under skilda tider, varvid bl. a. förhållandet mellan generationernas N. i samma ätt är av intresse; vidare lånet av främmande N. (t. ex. motsatsen hedniska — kristna N.)
samt familjenamnens ålder och uppkomst. I avseende på ortnamnen ha åldersfrågorna stått och stå i förgrunden (jfr ovan) ; säkra åldersbestämningar av ortnamn böra näml. kimna klarlägga uppodlingens gång. — F. n. pågå systematiska undersökningar av hela Nordens ortnamn, vartill Norge tog initiativet (se Rygh). De svenska ledas främst av Kungl. Ortnamnskommittén men även från Göteborgs högskola. Därvid upptas län efter län till behandling. I övrigt finnas specialarbeten t. ex. över skilda namngrupper, SS. sjönamn och önamn. Husdjursnamnen äro en ännu föga studerad namngrupp. De gamla inhemska N. ha här ett betydande kulturhistoriskt värde; på senare tider ha de emellertid uppblandats med element från diverse håll.
Namnlagen, se Namnrätt.
Namnlösa sällskapet, 1- Namnlösa samfundet
(N. S.), en i Uppsala under 1860-t. existerande sammanslutning av litterärt intresserade studenter. N. stiftades 1860 av L. Dietrichson, och till samfundet hörde bl. a.
C. Snoilsky, C. D. af Wirsén, E. D. Björck, E. Bäckström,
D. KlockhofiF, N. P. ödman och P. Wikner. N. trädde i opposition mot den romantiska efterklangsdiktningen och företrädde en modifierad konstnärlig realism, man ville "nå det sköna genom det sanna", en strävan, som N:s medlemmar främst sökte realisera i lyriska och berättande smådikter. N. utgav kalendern Isblomman (1861), Sånger och berättelser af nio signaturer (1863) och Sånger och berättelser av sju signaturer (1865), efter vilka de medverkande erhöllo benämningen "Signaturerna".
Källa: Internet Archive ·
