Sida 314
CA'.
Nasar — Nashville
Gin
icke sluter fast till mot munhålans tak utan är slappt nedsänkt. Termen brukas (ss. subst.) särskilt om konsonanterna m, n, ng. Men även vokaler kunna bildas på angivet sätt, varvid luften dock därjämte till större 1. mindre del går genom munnen; dessa vokaler sägas vaj-a nasala, n a s a 1 v o - kaler (se Vokaler). Som motsats till X. nyttjas ofta termen o r a 1 (jfr d. o.). Jfr Språkljud. Utanför fackspråket nyttjas ordet blott ss. adj., t. ex. nasal klang. — Xasale'ra, förvandla till nasal, uttala med näsljud.
Na'sar (trol. av ty. Nase, näsa). 1. Stelnat järn och slagg, som stundom fastna kring mynningen av masugnarnas blästerformor. — 2. I metallhyttkonsten svårsmälta massor av huvudsakl. järn, som ofta bildas vid reduktionsprocesser, om beskickningen är järnrik och temperaturen för hög. IST. samla sig vid ugnens botten och försvåra dess skötsel.
Nasaréer, bland judarna uppkommen beteckning för de kristna, hämtad från Jesu hemstad Nasaret (tidigaste belägg: Åpg. 24:5), hos kyrkofäderna använd om de judekristna, i Persien och i Islam om de kristna över huvud. Epifanios påstår, att det även funnits en förkristen, judisk sekt i landet ö. om Jordan med namnet X. Denna sekt, från vilken man i nyare tid stundom sökt härleda hela kristendomen, har intet som helst med kristendomen att skaffa.
Nasarener, n a z a r e n e r, benämning (urspr. smädenamn) på en grupp tyska målare, vilka omkr. 1810 under benämningen "Klosterbröderna från San Isidoro" slogo sig ned i ett kloster i Eom. N., av vilka de flesta övergingo till katolicismen, sågo i opposition mot nyklassicismen
konstens huvuduppgift i tolkandet av den religiösa känslan. I samband därmed efterliknade de den italienska för- och ungrenässansens primitiva framställningssätt och odlade företrädesvis freskomåleriet. iSr:s upphovsman och ledare var F. Overbeck; bland de övriga märkas P. v. Cornelius, Ph. Veit och W. v. Schadow. Gemensamt utförde de freskerna i Casa Bartholdy (1816—17) i Rom, nu i Nationalgalerie, Berlin.
Na'saret, N a z a r e t (aram. na'serat, resp. nu'sera, "vakter ska"), Jesu hemstad i s. Galiléen, belägen på den första bergsträckan n. om Jisreelslätten. På Jesu tid var staden obetydlig. Det nuv. X. (arab. En-Na'sira) har omkr. 15,000 inv., samtliga kristna (av olika bekännelser). Bland X:s sevärdheter märkas den s. k. Mariakällan i n.ö. samt Bebådelsekyrkan i s. (en första kyrka senast från 500-t.).
*Naseby [ne'j§bi], by i grevsk. Xorthamptonshire, mell. England. Vid X. besegrades Karl I 1645 av parlamentstrupperna.
Nash [nsesj]. 1. Thomas X., f. omkr. 1567, d. 1601, engelsk författare. X., som tillhörde Marlowes författarkotteri i London, skrev dramer och stilistiskt glänsande satirer samt The unfortun-ate traveller (1594), den första engelska pikareska romanen. — 2. John X., f. 1752, d. 1835, engelsk arkitekt. X., som arbetade i klassicistisk stil, bidrog väsentligt till skapandet av Londons stadsbild genom anläggningen av Regenfs Park och Regent Street samt ombyggnaden (1825 — 37) av Buckingham Palace (se ill. till London sp. 735—736).
Nashville [n8e'sjvill], huvudstad i Tennessee, För. Stat., vid Ohios biflod Cumberland. I X.
Källa: Internet Archive ·
