Sida 361
J09
Nederländerna (Historia — 1S15)
710
grepp mot de oförberedda och till landa värnlösa N. Den aristokratiska regeringen störtades då av en patriotisk folkrörelse, och de Witt mördades. Hollands stater återinförde ståthållarämbetet, vilket gavs till Vilhelm III a v O r a n i e n. Försvaret underlättades genom stora landsdelars försättande under vatten, men avgörande för N:8 räddning blev Vilhelms diplomatiska förmåga SS. organisatör av Europas motstånd mot de franska erövringsplanerna. Freden i Nijmegen 1679 återställde N:8 integritet, men efter Vilhelms tronbestigning i England 16S8 funno de sig tillbakaträngda av detta land. Deltagandet i Pfalziska kriget (se d. o.) skänkte N. några handelsfördelar. Spanska tronföljdskriget (se d. o.), som fullföljdes trots Vilhelms död 1702 under politisk ledning av rådspensionären Hein- 8 i u s, bragte däremot inga väsentliga vinster. Vilhelms död medförde återgång till de oligarkiska "regenternas" välde. Den ekonomiska tillbakagången och det utrikespolitiska beroendet av England blevo allt tydligare, samtidigt som partistrider störde det inre lugnet. Förfallets följder visade sig på nytt 1747, då under det pågående österrikiska tronföljdskriget franska trupper inträngde i N. Liksom 1672 tog man sin tillflykt till en oranier, i det Vilhelm IV (f. 1711, d. 1751), ättling av ståthållarsläkten i Friesland, utropades till ärftlig ståthållare i alla sju provinserna. Nedgången kunde dock ej hejdas. Under Vilhelm V (f. 1748, d. 1806) rycktes N. med i de nordamerikanska koloniernas frigörelsekrig, vilket medförde förlust av några kolonier samt Ostindiska kompaniets bankrutt. — Ett upp-
rorsförsök av det antioraniska "patriotpartiet" 1785 nedslogs, men då de franska revolutionsarméerna under Pichegru 1794 — 95 inträngde i landet, hälsades de som befriare. Efter nederlaget vid Fleurus (1794) genomfördes revolutionen. — Den franska tiden (1795—1813). Bataviska republiken blev namnet på den efter franskt mönster upprättade staten. Därvid upphävdes den föråldrade provinsförfattningen och ståndsprivilegierna samt skapades en enhetsstat med central förvaltning. 1806 omskapades republiken av Napoleon I till konungariket Holland under hans broder Ludvig (fr. Louis ; se B o n a - parte sp. 276). Dennes regering medförde stora insatser på lagstiftningens område, bl. a. genom införandet av Code Napoleon (1809), men också ekonomisk utarmning och successiv förlust av kolonierna genom den tvungna anslutningen till kontinentalsystemet (se d. o.) och kriget mot England. Sedan Ludvig fåfängt motsatt sig denna för N. fördärvliga politik, abdikerade han 1810, varefter N. införlivades med franska kejsarriket. Napoleons nederlag vid Leipzig 1813 befriade N. från de franska ockupationstrupperna. — Konungarik e t N. Vilhelm V : s son utropades till konung av N. som V i 1 - h e 1 m I ( 1813 — 40) . En grundlag antogs, som säkerställde en folkrepresentation, generalstaterna, med en kungavald kammare och en annan, vars led. utsagos av de återställda provinsernas (nu ökade med Brabant och Drenthe) församlingar. Vid Wienkongressen yrkade England på upprättande av en stark nederländsk stat som värn vid Frankrikes nordgräns. Följden blev N:s förentng med
Källa: Internet Archive ·
