Sida 485
945 Nord-Amerikas Förenta Stater (Historia — 1915) 946
strävanden och mot rasmotsättningarna. Efter sin ämbetstid framträdde han som milsman för en "ny nationalism", förbunden med ett vittgående socialt reformprogram. Han kom därvid i motsättning till sin efterträdare och partivän Taft (1909—13), som i inrikespolitiken ej kunde fullfölja hans intentioner. Då republikanerna vid presidentvalkampanjen 1912 splittrades genom att Roosevelt kandiderade för en "progressistisk" partifraktion, tillföll segern demokraten Woodrow Wilson (1913— 21), som 1916 med ringa majoritet omvaldes mot republikanen Hughes. 1913 reformerades bankväsendet genom Federal reserve system (se d. o.) . — Utrikespolitik från inbördeskriget till världskriget. Den inre fredens återställande följdes av ökad utrikespolitisk aktivitet. Den med Monroedoktrinen oförenliga franska interventionspolitiken i Mexiko (se d. o. sp. 8) stäcktes. 1867 köptes Alaska från Ryssland. Med Storbritannien hade en del stridsfrågor uppstått, främst rörande gränsen mot Kanada längst i n.v. och AlabamaaflFären (se Neutralitet sp. 768). Båda tvisterna löstes genom skiljedom till N:s förmån. Därpå inträdde en period av yttre lugn. Efter Panamaaffären 1889 blev N:s övertagande av Panamakanalen (se d. o.) det omsider uppnådda målet för unionens diplomati. I samband därmed växte stämningen för solidaritet och samarbete med övriga amerikanska republiker, "panamerikanismen" (se d. o.). I stormakternas ävlan efter koloniförvärv började N. 1872 delta genom förvärvet av en hamn på Samoaöarna, varefter 1900 en
tredjedel av ögruppen tilldelades N. Genom inblandning i ett uppror på Kuba (se d. o.) förvärvade N. 1898 efter krig med Spanien Porto Rico och Filippinerna samt avgörande inflytande över det frigjorda Kuba. 1898 införlivades även Hawaiiöarna (se d. o.). Efter sekelskiftet började N. även alltmer delta i olika internationella strävanden och storpolitiska konferenser. De nyförvärvade koloniala intressena tillvaratogos med särskild kraft av Roosevelt, som även drev en energisk intressepolitik i Kina och uppträdde medlande i Ryskjapanska kriget. Taft upptog en sedan flera gånger återkommande interventionspolitik i det revolutionära Mexiko. 1916 köpte N. Danmarks tre västindiska öar (se Antillerna). — N. i världskriget och efterkrigspolitiken. Vid världskrigets utbrott 1914 upptog Wilson en sträng neutralitetspolitik, som enigt stöddes av de tongivande kretsarna, och samverkade med de neutrala småstaterna i kraven på sjökrigsrättens respekterande. Immigrantminoriteterna av de krigförande nationerna i N". förhöllo sig i början passiva. N. sökte också uppehålla handelsförbindelser med båda de krigförande parterna, och exporten, särskilt av krigsförnödenheter, fick ett betydande omfång. På grund av de allierades blockadåtgärder avtogo emellertid snart förbindelserna med Tyskland. Detta lands hänsynslösa metoder, särskilt sänkningen av Lusitania 1915, medförde en växande tyskfientlig opinion, som eggades av en av ententemakterna skickligt bedriven propaganda i N. Wilsons utpräglade motvilja mot såväl ett inträde i kriget som krigsförberedelser
Källa: Internet Archive ·
