Sida 517
1009
Norge (Historia — 1666)
1010
ning av Amund Sigurdsson Bolt, vilken endast med svilrighet kuvades. Erik avsattes oeh efterträddes av Kristofer av Bayern (1442 — 48). 1449 lyckades svenske konungen Karl Knutsson med stöd av ärkebiskopen Aslak Bolt vinna N:s krona, som han emellertid f. å. nödgades avstå till förmån för danske konungen Kristian I (1450—81). Efter dennes kröning beslöts på ett danskt-norskt rådsmöte i Bergen, att bägge rikena skulle vara förenade till evig tid och i samråd välja konung. Kristian I, som råkade i ekonomiskt beroende av hansestäderna, utsträckte ytterligare deras privilegier och gav danska riksrådet inflytande i norska angelägenheter. Orkney- och Shetlandsöarna pantsattes till den skotske konungen. Kristian I:s son Hans (1483—1513) avkrävdes en handfästning, som starkt ökade riksrådets och adelns makt. Ett farligt uppror, lett av stormannen Knut Alvsson, utbröt i N. 1501 i samband med uppror i Sverige. Det kuvades med stor hänsynslöshet av Kristian II (1513—23, 1506—13 vicekonung i N.). Denne styrde enväldigt och arbetade på landets frigörelse från tyskarnas handelsvälde. Under Fredrik I (1523 — 33) vann riksrådet med Vincents Lunge i spetsen den verkliga makten i N. Av missnöje med konungens lutherska sympatier trädde ärkebiskop Olof Engelbrektsson i förbindelse med den avsatte Kristian II, men dennes försök (1531) att återta N. misslyckades liksom ärkebiskopens att hävda ett slags självstyrelse, och Kristian III (1534—59) lyckades i samband med Grevefejden (se d. o.) återvinna N. — Den danslca tiden intill en-
väldet {15 3 7—1660). N. blev nu ett danskt lydrike och det norska riksrådet försvann, men N. behöll dock sina gamla lagar. Med reformationen följde dansk kyrkoordning och bibelöversättning samt en grundlig reduktion av kyrkogods. Politiskt förlorade prästerskapet sin betydelse. Det danska skriftspråket blev allmänrådande, och inflyttade danskar togo i stor utsträckning ledningen. Ekonomiskt var 1500-t. och förra hälften av 1600-t. en tid av uppsving för N. Särskilt viktig var utförseln av trävaror. Dock voro bönderna betryckta och reagerade med flera resningar. Kristian IV (1588—1648) genomförde bl. a. ökad kontroll över ämbetsmännen. De gamla lagarna från 1200-t. omarbetades till "Kristian IV:s lov" (1604). Kristiania grundades invid det 1624 nedbrunna Oslo. Silverfyndigheterna vid Kongsberg upptäcktes, och flera av N:s bergverk (Röros, Eidsvold) anlades. Kriget med Sverige 1643 — 45 medförde, trots ståthållaren Hannibal Sehesteds tappra försvar, förlust av Jämtland och Härjedalen. Fredrik III (1648—70) avsatte Sehested och reducerade starkt ståthållarskapets myndighet. Vid krigsutbrottet med Sverige 1657 ryckte den norska hären in på svenskt område, men en följd av kriget blev förlusten av Bohuslän 1658. — Under danskt envälde 16 60— 18 H. Arvkonungadömet och den fulla suveräniteten, som i Danmark genomförts 1660, erkändes utan svårighet av de norska ständerna f. å. Med enväldet följde en utpräglad centralisation av all makt hos konungen i Köpenhamn. Dock upprättades 1666 en överhovrätt som mellaninstans mellan
Källa: Internet Archive ·
