Sida 676
1327
Opera
1328
— 17 O O- 1. Italien. Under 1700-t. framträdde O. dels som tragisk O., O. seria, dels som komisk O. Normerande för den förra blev den neapolitanska O. I texthänseende reformerades O. av Z e n o och M e t a s t a s i o, vilka skapade ett drama, som genom sin ideella lyftning närmade sig till antika förebilder. De musikaliska huvudformerna voro recitativet och arian. Recitativet uppbar den dramatiska handlingen, under det arian i regel blev bärare av från handlingen frigjorda lyriska utgjutelser (konsertopera) . Formellt gestaltades arian så gott som uteslutande som dacapoaria (A B A), en formtyp, som visserl. uppstått redan på 1650-t. men som först av Scarlatti och efterföljare genom en bredare och musikaliskt rikare utbyggnad erhöll sina särdrag. Hos Scarlatti, Handel och ett flertal av periodens tidigare och mera betydande tonsättare (jfr Italiensk musik sp. 1658) överskylde de musikaliska förtjänsterna ännu de dramatiska bristerna. Men dessa framträdde desto tydligare i det följande, särskilt i arian, som helt frigjord från det dramatiska sammanhanget icke sällan erhöll en vokalt glänsande men i främsta rummet på yttre virtuositet byggd utformning. En reaktion mot denna förflackning inträdde redan med Hasse men vann först hos dennes efterföljare större betydelse. Först med Gluck (se d. o.) skapades emellertid en seriös O. med delvis nya former och nytt idéinnehåll.
— Jämte den tragiska O. hade på 1600-t. i Italien även uppstått en komisk O. Men denna hade f måningom urartat och mist sin betydelse som självständig form. På 1700-t. utbildades ur
intermezzot (se d. o.) en ny komisk O., som inom och utom Italien vann en snabb spridning. Förd till sin första klassiska toppunkt med Pergolesis Serva padrona, ägde denna O. (O. tuffa) i motsats till den tragiska en utpräglat folklig karaktär. Karaktäristisk för operabuffan under ett senare skede blev den av Logroscino införda finalen (se d. c), vilken ytterligare utbildad av bl. a. P i c c i n i (La huona figliuola) slutligen hos M o z a r t (Figaros bröllop och Don Juan) nådde sin konstnärliga fulländning. — Samtidigt med operabuffan utbildades mer 1. mindre självständiga former av den komiska O. i flera av Europas kulturländer. Typbildande för England blev den 1728 uppförda The Beggar's opera av G a y, en parodi på den samtida O. seria, i vilken recitativet utbytts mot talad text och ariorna mot folkmelodier (balladopera). — Föregångare till den franska komiska O. voro folkliga sångspel (parodier 1. harlekinader), som frän slutet av 1600-t. uppfördes på olika smärre teatrar i Paris. Till en början utgjordes musiken i dessa primitiva skådespel endast av kända melodier (vaudeviller), som för tillfället anpassats till texten. Men småningom tillkommo även stycken med självständig musik, och samtidigt ombildades texten i litterär riktning av bl. a. L e s a g e. Under påverkan av operabuffan, som tidigare efterbildats av Rousseau (Le devin de village), utformades slutligen detta sångspel mot slutet av 1700-t. till en komisk O. i egentlig mening (O. comique), vilken i formellt hänseende skilde sig från buffan genom talad dialog. I teithänseende an-
Källa: Internet Archive ·
