Sida 105
Hur man äter i Stockholm, af Chevalier
i stockholmarnes lif och att vi fått en hel hop såväl eleganta restauranter som enklare offentliga spisningslokaler, medan naturligtvis den gamla hederliga husmanskosten allt fortfarande har sina hängifna beundrare och verkar så, att man här och hvar, trots det täcka könets s. k. frigörelse, också påträffar hem, i hvilka maten ännu utgör åtminstone halfva födan.
I hemmens helgade sfär är det ej vår mening att nu tränga in. Vi vilja låta den belåtenhet, som där härskar öfver ett väl ordnadt köks prestationer, få blomstra och frodas i ro, liksom vi ej heller vilja blotta det missnöje, som råder öfver motsatsen,
Piperska muren.
eller de små scener, som alstras af t. ex. vidbrända anrättningar, för sega biffstekar, margarinens välde eller köksornas likgiltighet o. s. v. Vi skola ströfva ut i världen, ut på några af de många ställen, där man spisar offentligt eller i s. k. privata rum och där kosten allt efter råd och lägenhet och efter vederbörandes smak växlar mellan finsmakarens biff à la Wahrendorff och sjåarens eller kolingens sluring.
Det är ett mycket rikt fält, som här öppnar sig för iakttagaren, ty Stockholms restauranter äro lika talrika som olikartade. Man har ju att välja mellan de stora hotellens — Grands, Rydbergs och Continentals — luxuösa och eleganta matsalar eller Operakällarens ej mindre mondäna etablissement och Café Anglais,
Källa: Project Runeberg ·
