Sida 566
Ministrarne, af Johan Lybäck
viss mån kammarlärd. Han är också en teoretiskt kunnig mail, hvars duglighet beredt honom en snabb karriär. Under så godt som hela tiden efter det nya systemets införande har han som expeditionschef skött finansdepartementet, ehuru en hos en så högt uppsatt man sällsynt böjelse för tillbakadragenhet förmått honom att hålla sig i skymundan och gjort, att han icke förrän för ett par tre år sedan kunnat öfvertalas att åtaga sig det officiella ansvaret för finansdepartementets skötsel.
Statsrådet Odelberg var, såsom man torde erinra sig, landtbruksstyrelsens chef, innan han kallades att öfver taga ledningen af det efter mångåriga sträfvanden omsider beslutna j ordbruksdepartementet.
Han torde för detta chefskap ha synnerligt stora förutsättningar.
Trygg, trind och glasögonväpnad träder krigsministern Jesper Crusebjörn in under slottshvalfvet, följd på vederbörligt af stånd af sin ordonnans ur Lifgardet till häst, hvilken bär landtförsvarsdepartemen-tets portfölj. Ingen skulle i den satta figuren ana den höge militären och kanske minst den näst efter konungen högste befälhafvaren öfver svenska hären, om man icke såge den nya generallöjtnantsuniformen och kommandostafven i hans hand.
Men denne krigsminister är en ovanlig man. Sedan han avancerat till en hög post i generalstaben och därefter varit chef för ett norrländskt regemente, blef han såsom kändt landshöfding i Västerbotten. Men det var ingen militär lands-höfding i den vanliga stilen. Han tog med sällspord kraft och energi itu med sin uppgift, satte sig förvånansvärdt snabbt in i
J. Crusebjörn.
Källa: Project Runeberg ·
