Sida 356
I ordenssamfund, klubbar och föreningar, af Carl Forsstrand
att dess bemödanden härutinnan krönts med framgång är i främsta rummet Harald Wieselgrens förtjänst. En af sällskapets stiftare och dess sekreterare allt ifrån början, har H. W., som han oftast själf skrifver sig och af många helt enkelt kallas, varit den sällskapet sammanhållande kraften. Genom sin verksamhet som bibliotekarie, författare och talare tillhör Harald Wieselgren Stockholms märkesmän, men det är helt visst genom den andliga vigör, han utvecklat i Idun, som han i främsta rummet inristat sitt namn i hufvudstadens utvecklingshistoria under det 19:e seklet.
Bibliotekarien H. Wieselgren.
Ehuru till börden småländing och ännu i besittning af rätt karaktäristiska småländska lynnesdrag, kan H. W. betraktas som typisk stockholmare. Han äger den sinnets liflighet, den snarfyndighet, vakenhet och mångsidighet, som svara mot Mälarstadens allt ungdomligare anläggning, och friska muskler och nerver ha satt honom i stånd att uthärda det lif i glädje, som Stockholm kräfver af sina gunstlingar. Kanske får man den bästa föreställningen härom vid Iduns sammankomster, Ty trots de uppnådda sextiofem åren är H. W. allt fortfarande Iduns medelpunkt, och medan sällskapets sammansättning naturligtvis under fyra decennier tack vare dödens skörd och många andra faktorer mycket växlat, står H. W. ännu kvar, talande och kåserande, i Idunsstämning och med lifsglädjens attribut nära till hands, sådan som hela Stockholm känner honom från Zorns tafla i Nationalmuseum.
Källa: Project Runeberg ·
