Sida 529
Våra utvärdshus, af Satyr
särdeles ömhjärtade mot sina kuskar, då det gäller färder till utvärdshus.
En sommarkväll på verandan glömmer man sällan. Sakta krypa skuggorna fram där borta i Djurgårdslunderna, då och då rullar en vagn öfver bron eller klappra däremot hofvarne på en ryttares häst eller framsusar ljudlöst en flock velocipedarier. Blick-stillt ligger vikens vatten, och nere i djupet stå de svarta silhuetterna af strändernas träd upp och ner och lyser en himmel med aftonrodnadens skyar.
Djurgårdsbrunns värdshus från viken.
Det är en stor fördel med de flesta af våra utvärdshus, att man kan nalkas deras uppfriskande sköte både till lands och till sjös. Ty hela Stockholm och alla dess omgifningar är ju ett mixtum compositum af land och vatten, och ett förfriskningsställe måste ju alltid placeras med någorlunda slug beräkning.
I vanligaste fall förflyttar man sig till Lidingöbro värdshus öfver Gärdet eller genom Djurgårdslunderna och Kaknässkogen medelst en enkel taxameterdroska eller en hyrvagn i öfverflödets sällsporda ögonblick. Men nästan lika vanlig är sjövägen. Nedanför Karl XII:s torg gungar en liten smäcker ångbåt, och med frid i ditt samvete stiger du upp på dess akterdäck. Du plöjer Strömmens böljor förbi kedjan af våra flytande sommargäster, de stolta lustjakterna, och följer segelleden utåt. Du svänger af vid Blockhusudden, glider in på Värtans vatten och fängslas några ögonblick af prins Karls sommarnöje. Inbäddad i lummiga
Källa: Project Runeberg ·
