Sida 146
De fattiga i Stockholm, af Axel Gussander
rättats, att man begagnat sig af ihåliga käppar, oxblåsor o. a. ■dolda inpå bara kroppen. Man har försökt med gräfningar under gårdsplanket och hårresande nog icke ryggat tillbaka för att införa brännvin uti från Karolinska institutet återkommande likkistor, däri aflidna hjon förts till anatomisalen.
Som straffpåföljden för öfverträdelser af reglemente användas permissionsförbud och inspärrning. Besök hos hjonen å försörj-ningsafdelningen få endast göras en gång hvarje vecka; på sjukhuset en gång om dagen. Detta är naturligtvis, hvad förstnämda kategori beträffar en oegentlighet, som tarfvar ändring, och som ter sig snarare som en straffpåföljd än som en organisationsåtgärd.
Det är en känd sak, att utrymmet vid Grubbens gärde är otillräckligt och att antalet hjon stigit och stiger i oroväckande grad. Detta, som nära sammanhänger med vår hufvudstads snabba storstadsutveckling, lägger i dagen, att utrymme saknas på annat håll, på sjukhus och arbetsinrättningar. Erhåller den utblottade eller sjuke icke understöd och vård på annat håll söker han det vid eller föres till Grubbens gärde under förutsättning af hans samtycke. Och svårt är väl ock att neka inträde äfven om utrymmet är knappt.
Antingen kommer personen ifråga själf försedd med föreskrifna prestanda eller föres han af polisen till inrättningen. De uteliggare, som af polisen anträffas under bar himmel utan vård och utväg att försörja sig, föras först till Maria sjukasyl. Här få de kvarstanna i tre dagar, under hvilken tid polisen söker bereda •dem inträde på sjukhus eller allmän inrättning. Efter de tre dagarnes förlopp måste plats finnas på asylen för andra och då hamna de gemenligen vid Grubbens gärde.
Källa: Project Runeberg ·
