Sida 173
Den lärda världen, af Carl Forsstrand
myskoxegruppen från Östra Grönland, då har tillströmningen ökats. Och med förvåning eller beundran för hvad man sålunda får se ägnar åtminstone en och annan en tanke åt hur allt detta hopbragts och kunnat ordnas. Ett vidsträckt fält öppnar sig då för utsikterna öfver den svenska naturforskningens verksamhet, öfver resultaten af dessa ryktbara expeditioner till de norra polarhafven, hvilka utgjort vårt lands stolthet och hvilkas lyckliga återkomst någon gång gestaltat sig som en fest för hela Stockholm, öfver berömde vetenskapsmäns tysta och trägna arbete och öfver det rika ljus öfver skapelsehistorien och naturens sammansättning, som varit detsammas frukt. Är man i besittning af någon formel, som skänker inträde till de inre lokalerna, till reservsamlingarna, instituten och studiekamrarna, då får man också göra bekantskap med vetenskapsmännen själfva, d. v. s. med lärde män, som bära vidtberömda namn och än tillhöra vår stads mest bekanta personer, än föredragit att lefva så fördjupade i sina forskningar, att de knappast blifvit kända mer än till namnet, men emellanåt förete egendomligheter, som sedan gammalt ansetts vara lärdomens särtecken.
Myskoxegruppen.
Så var åtminstone förhållandet för ej så många år sedan. Vår tid, som är fattigare på original inom alla områden, presterar kanske ej heller så många originella typer äfven i de lärda yrkena som fordom. Den som t. ex. minns öfverbibliotekarien Klemming i K. Biblioteket eller professor Angelin och bibliotekarien
Källa: Project Runeberg ·
