Sida 176
Den lärda världen, af Carl Forsstrand
akademiens gamle sekreterare Lindhagen, lärd och distrait till utseendet, men säkerligen lika upplagd för kalkyler som när han förr i världen tittade på himlakropparne från Pulkovas observatorium. Vi skola ej heller glömma akademiens fysiker professor Hasselberg, ehuru han syns föga till utanför sitt institut, eller Erik Dahlgren, den mångkunnige geografen, som styr och ordnar med akademiens dyrbara och rika, men tyvärr väl trångt inhysta bibliotek.
Alfred Gabriel Nathorst.
Man har emellanåt hört sägas, att det är en het mark, hvarpå dessa lärde män och deras rätt talrika kolleger, akademiens ledamöter, vandra. Den hetsighet och misstänksamhet, som stundom äro lärdomens följeslagare, ha väl någon gång också vållat att andarne drabbat samman och att mot hvarandra stridiga uppfattningar med en viss skärpa försökt göra sig gällande. Men dylikt träffar man på i de flesta akademier, och det kan ju ibland vara af gagn såsom uppiggande och reagerande mot den ofta nog också befintliga akademiska stelheten och högtidligheten. Vår svenska vetenskapsakademi har emellertid för visso aldrig ådragit sig det löjlighetens sken, som t, ex. Daudet, som man säger med fog, kastat öfver Franska institutet, och de uppseendeväckande befordringsfrågor, hvilka emellanåt alstra riktiga fejder vid våra högskolor eller inom medicinalstyrelsen o. s. v., förekomma knappast inom hennes verksamhetsfär.
Nej, vill man skåda hur de lärde komma i lufven på hvarandra, då bör man resa till Uppsala eller Lund eller studera ett och annat af Stockholms högskolas utvecklingsskeden. Vi afstå dock från detta något blandade nöje för att i stället presentera några af sistnämnda institutions professorer. Dessa äro ju representanter för Stockholms lärda värld och få sålunda ej saknas i vår revy. Matematiken, den svåraste bland vetenskaper, företrädes sålunda af professor Mittag-Leffler, hvars namn nämnes vid sidan af Weierstrass’ och Hermite’s, men ej heller är obekant inom
Källa: Project Runeberg ·
