Sida 696
Stockholm i sadeln, af John Sundberg
program. Bland annat har man nöjet få skåda ett helt kompani på skidor uppställda gardister, som i svindlande fart föras fram af en skvadron till häst. Skid-åkarne dragas nämligen medels en lina fästad vid ryttaren.
Om också icke söderns färgglöd ligger utbredd öfver vårt idrottslif, . . . hvad mer?
Vinteridrotterna äro ju för norden karaktäristiska och hafva ett visst friskt förtrollande behag, som södern icke känner.
En klar, vacker vinterdag, då de för länge sedan aflöf-vade trädens grenar och kvistar äro klädda i glittrande rimfrostskrud och smyckad med i solskenet skimrande snö- och isblommor, stjärnor och guir-lander, då den rena, bakteriefria, syre- och ozonmättade vinterluften kommer det varma lifsblodet att pulsera lifligare, är det icke färgglöd nog, äkta nordisk lif sglöd, poesiglöd!
Drottningen i idrottens sköna rike är, personifierad, onekligen den ädla ridkonsten.
Må hennes vänner skara sig kring henne såsom trogen lif-vakt!
Och hon har vänner, många tillgifna vänner, äfven här i Sveriges liufvudstad, en kyrassiertrupp, som bär hennes fana högt, vänner, som nedlägga mycket arbete ocli mycken omtanke för höjandet af det allmänna ridintresset.
Källa: Project Runeberg ·
