Sida 69
Tidningskvarteret, af Albert Eriksson
är det vanligaste, någon af brandkårens befäl, med hvilken tidningen står i förbindelse, ringer på och lämnar en kortfattad upplysning. Är det någon större eldsvåda, får nattvakten lof att själf begifva sig till platsen, och det gäller då att vara rask i vändningarna, om någonting skall hinna inflyta i morgonnumret. Blir han förskonad för dylika afbrott i luren på soffan, behöfver
han i allmänhet icke vid denna tid frukta någon annan än redaktören, som kanske ringer på eller tittar in och frågar hur det är.
Går allt efter ut-räkning, så kan nattvakten med lugnt samvete gå sin väg; vid 3-tiden. Han släcker lampornar stänger dörren med en skräll och tumlar halfsofvande ut i morgonmörkret, hvarvid han alltid
- kan beräkna attmöta de första tidnings-gummorna, hvilkas arbete nu tar sin början och fortgår
Svenska Dagbladets byggnad. tills vanligt folk sti-
ger ur sängen. Kanske får han på gatan sällskap med någon af sina kamrater, som i upprymd sinnesstämning kommer från kafeet, där han vid det afhållna punschbordet glömt bort att han behöfver sofva för att kunna vara på sin post i bestämd tid nästa förmiddag.
Detta är i allmänna drag det dagliga lifvet i tidningskvar-teret. Ett arbetsamt, påkostande lif, omväxlande i viss mening
Källa: Project Runeberg ·
