Sida 460
Hos pantlånaren, af Ninian
En gumma lånade några öre på en kaffepanna, och när en gumma pantsätter sin kaffepanna, då grinar helt visst nöden ur hvarje vrå. En liten flicka fick också en slant på sin mammas sjal o. s. v.
J.ä. ifa
»Pengar måste vi ha, om än aldrig så litet!» — Och litet blef det, ty pantlånaren
lämnar knappast tredjedelen af värdet. Och det var rent ömkligt att se, med hvilken pedantisk noggrannhet de anspråkslösa varorna skärskådades, innan lånet beviljades.
Just när jag stod där och betraktade kommersen, insväfvade den unga kvinnan. Mot erläggande af några kronor erhöll hon det stora byltet, hvars mystiska vandring fram och åter jag så länge skådat.
Källa: Project Runeberg ·
